Till min stora förvåning (det måste ju nämligen betyda att mitt universitet på ngt sätt stöder Falun Gong) hittade jag denna samling i ett av mina klassrum idag (söndag). Jag saknar kunskaper för att kunna ge mig djupare in i debatten huruvida Falun Gong bör kallas en sekt eller ej. I alla fall var det kollektiv skrikläsning och milda (läskiga) leenden som mötte mig. Å andra sidan är väl denna typ av inlärningsmetoder ganska vanliga här. Bak på de gula tröjorna stod det "Falun Gong is good", yeah!
söndag 8 november 2009
Söndagsskola
Till min stora förvåning (det måste ju nämligen betyda att mitt universitet på ngt sätt stöder Falun Gong) hittade jag denna samling i ett av mina klassrum idag (söndag). Jag saknar kunskaper för att kunna ge mig djupare in i debatten huruvida Falun Gong bör kallas en sekt eller ej. I alla fall var det kollektiv skrikläsning och milda (läskiga) leenden som mötte mig. Å andra sidan är väl denna typ av inlärningsmetoder ganska vanliga här. Bak på de gula tröjorna stod det "Falun Gong is good", yeah!
lördag 31 oktober 2009
Jag är Bens elaka bror Derek

Det finns ett ord för Halloween här: 萬聖節. Dock känns det just mest bara som ett ord och locals firar inte direkt. Så när jag kom cyklandes iklädd mask och med plastlie i högsta hugg lyckades jag skrämma upp ett antal stackars taiwaneser. Kul. Egentligen är det väl inte så konstigt. Vänd på det: ponera att en kines börjar smälla kinasmällare på Sergels Torg en februarikväll. Detta skulle nog få en och annan svensk att darra.
Och så jag kom att tänka på Bens elaka bror Derek i Sunset Beach och på de otaliga avsnitten som handlade om hur Derek jagade folk på den där ön. Och hur jävla bekymmerslöst var det inte att spendera varenda eftermiddag framför Sunset Beach? Jag saknar tidsslöseri! En annan dag drömde jag och en kompis oss tillbaka till dataspel som Monkey Island o.s.v. Yeah. Jag kan förstå killen i Farväl Falkenberg som bara längtar tillbaka till sin barndom. Och eftersom den aldrig kommer tillbaka blev det ju tungt.
måndag 26 oktober 2009
Okej, så denna värld behöver alltså inte mig. Jag kanske åtminstone kan få förvaras i en bur på ett zoo? (jag såg denna planch på campus idag).
onsdag 21 oktober 2009
torsdag 15 oktober 2009
Storebror
"Mer trappgående för dig friskare" Är det verkligen sant? blir inte förvånad om jag imorgon upptäcker en skylt med texten: "Fäll upp paraplyet när det regnar ute så blir du inte blöt".
måndag 12 oktober 2009
Ja men visst
onsdag 30 september 2009
Under mina tre veckor på Taiwan har jag klippt ut ett 10-tal foton på mig själv. De behövs till allt möjligt tjafs. Ofta finns det ingen uppenbar funktion och igår kom droppen. Jag hade släpat mig genom värmen till NTU Hospital för att hämta ut en hälsoundersökningsblankett, och de krävde ännu ett satans foto. Jag sa att jag själv kunde bifoga det i efterhand men enligt dem handlade det om identifikation, varpå jag visade mitt pass men nej nej. Ska man klara detta samhälle måste man lära sig att stå ut med att följa meningslösa regler till punkt och pricka. Och det går, bara att försöka sluta att ifrågasätta, så blir livet lättare. Eftersom det var långt till fånig fotoautomat skjöt jag på det hela till idag. Hemma hittade jag kartan ni ser ovan ligga skräpandes, och tänkte att ett sånt foto ska det jävla sjukhuset få. Och det gick fint.

Fotona kan också leda till meningsfulla saker. Hämtade idag mitt ARC vilket fungerar som ID i alla sammanhang på Taiwan och innebär att jag slipper springa runt med mitt pass. På fastlandskina är man ju till och med tvungen att visa pass för att kunna använda internet. Med tanke på det och mycket annat sånt tjafs känns livet här lite lättare än det var i Peking.
tisdag 22 september 2009
Nej, inte alls

Trots gula taxibilar och en neonskylt som skriker "New York" är detta långt ifrån New York. Inte för att jag längtar just dit. Vissa dagar slår jag med öppet hjärta (開心 lr? ajaj jag är sinifierad) upp varje okänt tecken men just ikväll längtar jag någonstans där jag kan förstå min plats. Lite bättre iaf.
tisdag 15 september 2009
Dorm Makeover
De som skypat med mig har lagt märke till att mitt rum varit kalt. Jag har själv fått associationer till sjukhussal och fängelsecell. Därför laddade jag idag mitt usb-minne med några favoriter, gick till en kopierings/utskrifsföretag (ja, det är en märklig företelse och känns väldigt kinesiskt) och lät de tryckas till affischer. Och på fredag ska en gigantisk Bob Dylan hämtas och sättas upp på motsatt vägg!
lördag 12 september 2009
En vecka på spökön
Enligt en artikel i Taipei Times (http://www.taipeitimes.com/News/taiwan/archives/2004/09/14/2003202840) tror nästan 50% av Taiwaneserna på spöken och bara 13% avfärdar helt deras existens. På väg hem igår såg jag denna samling människor skrämma iväg spöken med en eld. Jag frågade min Taiwanesiska vän om de skulle bli upprörda över att bli fotograferade. Han svarade att de skulle de inte bli, däremot var det möjligt att även spöken kunde fastna på bilden. Än har jag inte upptäckt några spöken, (i den bemärkelsen jag är van att definiera dem: typ lakan med klippta ögon), men nog är det lite märklig stämning i bilden.
Annars har första veckan ägnats till att komma till rätta i stan och på universitetet. Det är stor skillnad mellan en torr sommar i Sverige och det nu över 30 grader varma, fuktiga och subtropiska Taipei. Tidskillnad plus ständigt oljud från luftkonditionering har gjort att jag sovit lite dåligt. Men mitt intryck av stan e mkt bra. Min första Taiwaneiska vän, (Bruce, till vänster i bilden nedan) har varit mycket gästvänlig och visat mig många bra spots.
lördag 22 augusti 2009
Goodbye's too good a word, so I'll just say fare thee well
Med risk för att framstå som pretantiös vill jag droppa en dikt som handlar om mig, er och det faktum att vi nu ska skiljas för ett jävla tag:
Att strypa fågelungar
Mitt liv hotade att bli
en tråd
i en färdigsydd duk
därför måste jag dra mig ur
trots den smärta det tillfogar dig
trots den smärta det tillfogar mig
Att än en gång skiljas
- vågar jag ta detta ord i min mun? -
är som att strypa fågelungar
krossa de sköra äggen i boet
dräpa vårt ofödda barn
Jag ser på mina händer
fågeldödarhänder
Jag sörjer dig
med varje fiber i min kropp
men inser ändå
att denna smärta är ofrånkomlig
Att våra liv
är till för att leva och inte för att levas
Nu måste våra inre människor
ta våra kroppar i besittning
av Peter Curman (Ännu spinner tiden, 1978)
torsdag 30 juli 2009
Såld är Såld

Var häromdagen på Weekday vid Hötorget. Jag var på jakt efter ett par gråa chinos och försökte fråga ett butiksbiträde var dessa kunde finnas placerade. Butiksbiträdet kom att visa sig vara en riktig idiot. Jag vill inte hänga ut någon specifik landsända men jag kan säga att hon var en sådan där vars enda ärende i storstan är att (försöka) leva Söderspeciellhipsterlivet. Som egentligen inte alls är speciellt. Hon var så upptagen av att spela intressant och oengagerad att hon vägrade visa mig rätt. Efter att jag till slut hittat byxorna och skulle betala började knaset. På kortläsaren stod det att jag skulle hosta upp med 130 spänn. Jag var inte hundra på vad t-shirten och chinosen som jag plockat på mig skulle kosta tillsammans men inte fan kunde det räcka med 130 kr. Trött som jag var mumlade jag att detta kan väl inte stämma. Butiksbiträdet kände sig påhoppad och gick genast till kontringsattack "Vad fan har jag gjort för fel?" Jag ångrade mig genast, hade jag bara tryckt på okej hade jag ju kommit undan för 130 kr men hade redan hunnit få ur mig att summan var orimligt låg. Beredd på att nu få betala det dubbla kommer nästa överaskning. Den lata hipstern säger utan ett leende att det är min dag idag för det är tydligen krångligt att fixa om med köpet. Köpet var inte ens genomfört och jag uppskattar att det skulle ta cirka fem sekunder att få det rätt. Men allt för hennes jagbryrmejejimage. Nej mitt hjärta klappar ej för sånt som hon sysslar med, jag trivs bättre med att traska runt i förorten och känna öllukten och tystnaden i våra skumma små parker. Här slipper vi dessutom sommargäster som åker 47an från Djurgården och inte fattar att Sergels org är slutstation och försöker knuffa sig igenom en knökfull buss med ursäkten att de måste hem till Scandic Hotell. Innerstan är ute, för min del. Peppar inför Florence Valentin på Way Out West.
torsdag 23 juli 2009
Var just på minicykelsemester i Kullabygden, i vars åkrar en del av mina rötter finns. Helvetes fint är det när det blommar som nu.
onsdag 15 juli 2009
Vistelseort: Vejbystrand
I onsdags var det dags för det årliga Båstadshänget. Såg först den forne världsettan Marat Safin som verkar ha gått ned sig rejält och kändes verkligen som en "föredetting". Vi lyckades i alla fall smita in på någon slags vipsektion och satt tre meter från en kepsprydd Peppe Eng och fick även äran att hålla in benen för en förbipasserande Per Morberg. I nästa match ställdes tidigare segraren Tommy Robredo mot ngn dålig kvalspelare med för långa shorts och kepsen bak och fram. Jag tror han hette typ Luczak. Luczak förlorade så klart och jag blev dessutom 200 kronor rikare (om Robredo förlorat hade jag blivit 2000 kr fattigare). Och fint väder var det, och mkt schyssta bilar. Jag gillar verkligen stämningen och konceptet om jag undviker att tränga in för mycket under ytan. Läste en intervju i förra söndagens DN med ngn ledare för ngn festorganisation (skulle gärna hänga ut honom men jag har glömt namn) där han på frågan om han skulle se någon tennis, svarade att det hade han tyvärr inte tid till. Men kom igen! På hur jävla stort allvar kan man ta sig själv. Det han gör är att spruta champagne, ragga, ligga och att vara bakis - SCHTEEKA helt enkelt. Fine, men han behöver ju inte låtsas som han jobbar med pandemifrågor på WHO.
tisdag 23 juni 2009
tack

Tack Tomas Alfredson och John Ajvide Lindqvist, tack till er för bra våld. Sedan jag såg Låt den rätte komma in i vintras har det börjat att mördas i mina drömmar. Några gånger har det till och med hänt i den där simhallen, och andra gånger mindre tydligt men ändå har jag varit övertygad om att de är inspirerade av filmen. Det är obehagligt och det känns bra, för det ska väl mord vara? För mig visade Låt den rätte komma in en annan dimension av våld än vad jag är van vid. Det hade med styrkan i och rätten till individens fantasi att göra. Det görs säkert mycket bra svensk film, men den når vanligtvis inte en hobbykonsument som mig. Det som når mig, typ Stieg Larsson, Beck mm, talar inte samma språk som jag.
Vidare vill hobbykulturkritikern uppmana er som befinner er i Stockholm att gå och kolla på fotoutställningen Åter till verkligheten på Moderna. Jag har aldrig upplevt så mycket grym fotokonst och fotojournalistik samlad i Stockholm. Okej då tar vi musiken också: Merriweather Post Pavilion med Animal Collective, My Maudlin Career med Camera Obscura, Veckatimest med Grizzly Bear med mera.
torsdag 4 juni 2009
4/6
Jag hamnade i en obehaglig sinnestämning efter att ha scrollat igenom 京报网(beijingdaily.com.cn) och 人民网(http://www.people.com.cn/) med flera. De är i övrigt relativt seriösa tidningar och det är just detta som får mig att känna obehag. Ett flygplan har försvunnit från radarn, Robin Söderling har piskat ut Nadal i Franska Öppna med mera. Alla dessa internationella nyheter finns, likt i svensk media, med. Men inte DET DÄR, DET DÄR som var huvudrubrik i DN den 4/6, och som utspelade sig bara några kilometer ifrån ovannämnda kinesiska tidningars redaktioner. Deras agerande kan liknas med något du trodde var en vänskap, där din cyniska vän lyckats förklä sig i vänskapens färger, bara för att få möjlighet att manipulera dig från nära håll, eller för att hindra dig att bli vän med någon annan.
lördag 25 april 2009

"Like most of the others, I was a seeker, a mover, a malcontent, and at times a stupid hell-raiser. I was never idle long enough to do much thinking, but I felt somehow that my instincts were right . I shared a vagrant optimism that some of us were making real progress, that we had taken an honest road, and that the best of us would inevitably make it over the top.
At the same time, I shared a dark suspicion that the life we were leading was a lost cause, that we were all actors, kidding ourselves along on a senseless odyssey. It was the tension between these two poles – a restless idealism on one hand and a sense of impending doom on the other – that kept me going" (sid. 5)
Hunter S. Thompson är även sportjournalist och använder sig av en intressant liknelse:
"Not much of what he said was original. What made him unique was the fact that he had no sense of detachment at all. He was like the fanatical football fan who runs onto the field and tackles a player. He saw life as Big Game, and the whole mankind was divided into two teams –Sala’s Boys and The Others. The stakes were fantastic and every play was vital – and although he watched with nearly obsessive interest, he was very much the fan, shouting unheard advice in a crowd of unheard advisors and knowing all the while that nobody was paying any attention to him because he was not running the team and never would be. And like all the fans he was frustrated by the knowledge that the best he could do, even in a pinch, was to be run into the field and cause some kind of illegal trouble, then be hauled off by guards while the crowd laughed." (sid. 42)
måndag 13 april 2009
Stig

Var inne på fotografen Anna Simonssons hemsida och hittade detta fantastiskt coola porträtt av Stig Larsson, författaren till boken Autisterna, som rörde om i min själv i början av detta millenium och sedermera givit namn åt denna blogg. Rekommenderar starkt att gå in på www.annasimonsson.com och kika runt, hon har tagit en hel del bra porträtt.
torsdag 2 april 2009
Dalarna, bilder
Dalarna
måndag 23 mars 2009

För ett par veckor sedan var jag i behov av en ny innebandyklubba. Efter att ha åkt upp med Lunds enda rulltrappa stegade jag in på Teamsportia. Direkt insåg jag att det måste ha varit väldigt många år sedan jag senast besökte en svensk sportäffar. Förr i tiden var det väldigt många besök. Jag minns hur vi på mellanstadiet åkte tunnelbanan ända in till Hötorget för att kunna besöka de stora Intersport- och Stadiumbutikerna på Sergelgatan. Det var utflyktens enda mål. Vi köpte aldrig något, bara gled runt och kände på fotbollsdobbar och testade innebandyklubbor. Skulle man verkligen köpa något var såklart päronen med. Den hemska ljussättningen, doften av gummi och skumma människor som väljer att handla kläder i en sportäffar kallade tillbaka dessa minnen nu på Teamsportia. Och de förundrar mig verkligen hur vi kunde se det som ett nöje. Något annat som bevisar hur hett det var med sportaffärer är att jag har ett antal kompisar som nöjt praoade i sportaffärer. Tiden går och man tvingas växa upp, för när allt kommer omkring är det ju väldigt härligt att vi tillät oss att slösa bort våra eftermiddagar på ett så icke-duktigt/nyttigt/kulturellt sätt.
söndag 15 mars 2009
Dödens bro
Hittade den här bilden när jag kollade igenom mina Pekingbilder tagna i höstas. Bilden är tagen på en gångbro över Pekings fjärde ringled. Texten på skylten kan översättas till ungefär: "För din säkerhet, var snäll och stanna inte länge". Jag blev lite fundersam över vad för fara som avses. Är bron på väg att braka samman och man riskerar att ramla ned på en av de 10 körfälten? Nja. Rånrisken måste också ses som betydligt lägre än på många andra platser. Jag gissar på att det har med föroreningar att göra. Har dock svårt att någon människa skulle stå på den där bron och frivilligt inhalera svarta avgaser, det är inte direkt inbjudande omgivning på samma sätt som typ franska rivieran eller Kebnekajse.
torsdag 19 februari 2009
Djingis Khan var en mes?

Tidigare ikväll hade jag föreläsning i kinesisk historia och ämnet var den mongoliska invasionen. Vi blev visade porträttet ni kan se ovan. Jag kunde inte låta bli att räcka upp handen och säga att det första som kom till mig när jag såg porträttet var att han såg riktigt mesig ut. Jag fick medhåll och ngn annan fyllde i med beskrivningen "bäbis förklädd i skägg". Och denna mesiga uppsyn till trots lyckades han lägga en stor majoritet av Euroasien under sig. Skulle kanske kunde användas i någon larvig peppföreläsning om att "alla kan lyckas". Skämt åsido, vår föreläsare sa att porträttet antagligen var från en lugnare period av hans styre och syftet kanske var att ge just ett milt intryck för att lugna ner stämningen. Jag kan säkert läsa mig till hur det verkligen förhåller sig men det orkar jag inte, jag behåller hellre mitt plumpa och mycket icke-vetenskapliga första intryck av honom som en riktig mes!
söndag 15 februari 2009
Giftig som en svart mamba
torsdag 29 januari 2009
Halvdåligt byte
måndag 26 januari 2009
Pucko

Okej, nu går jag ut offentligt: jag befinner mig inte i Kina längre utan i Lund. Kanske tappar denna blogg sitt ursprungliga syfte(vad det nu var? Någonting i stil med en vägg där jag kunde spreja bittra tankar om mitt liv i Kina när jag kände att ingen förstod mig. Därav kanske ni har fått uppfattningen av att jag haft ett helvete därborta, men mestadels har jag haft det kanon och då haft så roligt att jag inte haft tid att skriva, höhö). Det blir hursomhelst ett försök till fortsatt underhållning.
måndag 19 januari 2009
Lögnregniga Yunnan
söndag 14 december 2008
Mer bilder från 798
söndag 30 november 2008
Oavsett vad för lidande jag tvingas möta, så finns i mitt hjärta ett självständigt konstens himmelrike
Jag tolkar författaren Zhous(周) ord som en hyllning till konstens och kanske även fantasins kraft. Även om min kunskap och förståelse för konst är mycket begränsad så uppskattar jag nästan alltid, på mitt ytterst subjektiva sätt, att uppleva det. Det kan verkligen få mig på andra tankar som man brukar säga, varför jag också fastnade för Zhous ord. Hela förra lördagen spenderade jag på "798 Art Zone", ett före detta fabriksområde som numera hyser hundratals konstgallerier. Ovan är lite av vad jag såg:
onsdag 19 november 2008

Min senaste vecka har varit stormigare än Bermudatriangeln. Förra onsdagen när jag som vanligt ivrigt skulle låsa upp dörren ville det sig inte. Någon jävel hade ficklat med låset. Min första tanke var att det hade med det faktum att alla mina freakiga sambos varit borta i nästan två veckor. Jag konsulterade en nyckelkopierare på gatan och han var däremot övertygad om att en tjuv varit på låset. Helvete helvete, i det här ögonblick bestämde jag mig för att om mitt pass, laptop och kontanter som allt fanns i lägenheten var borta, var det omedelbar hemresa som gällde. I tillägg hade jag sovit dåligt. Kombinationen sände mig in i en märklig sinnestämning. Stress över att inte veta om mina tillhörigheter fanns kvar i lägenheten, en väldig ilska mot de idioter som skapat dessa problem för mig. Kände helt enkelt att jag inte hade något att förlora och började attackera dörren med karatesparkar. Resultat= smärtor i foten. Nyckelkopieraren gav mig numret till en "kompis" som tydligen skulle kunna fixa "lås". Efter en ungefär en kvart seglade en lustig typ in på sin motorcykel. Fortfarande iklädd Yamahaskinndress började han med skruvmejsel och hammare jobba med mitt lås. Hans totalt opprofsiga uppsyn och metoder gjorde att jag trots den skitjobbiga situationen inte kunna hålla mig för skratt. Efter en timme lyckades han till slut knäcka låset. Grejorna var kvar!!!
söndag 9 november 2008
Min klass
onsdag 5 november 2008
Peking e bra idag

onsdag 29 oktober 2008
My hood
söndag 26 oktober 2008
Vill döda

I fredags hände ngn riktigt trist. Spelade fotboll på Beijing Normal University och lyckades bli bestulen på allt de där viktiga: nycklar, plånka och dyr mobil. Har generellt sätt upplevt det väldigt tryggt under min tid i Kina och därför brukar jag bara lägga min tillhörigheter i lite kläder vid sidan av fotbollsplanen. Kineserna gör det också. Det stod mig dock dyrt den här gången, när jag skulle kolla tiden på mobilen hittade jag inte min jacka. Frustrationen var ett faktum och jag sparkade i stolpar och kastade grejor. Så surt. Kom efter en stund underfund med hur det måste ha gått till. Precis innan vi börjat spela gled jag runt länge och pratade i telefon. De äckliga tjuvarna, som jag skulle strypa om jag hade de framför mig, måste ha lagt märke till att en utlänning gick runt med en dyr telefon, och sen väntade bara ut mig tills jag la ifrån mig den för att spela fotboll. Förlusterna är följande:
torsdag 23 oktober 2008
Moder Victor
För första gången i mitt liv har jag ufört volontärarbete. Min kinesiska kompis kompis arbetar med aidsupplyssning och frågade mig om jag kunde ställa upp och dela ut flygblad. Förstod först när vi väl delade ut varför de ville ha en utlänning, jag var nämligen tre gången så effektiv som mina kinesiska kollegor. Anledningen är att utlänningar här ses som mer spännande och glassiga, tragiskt att kineserna i vissa avseenden ser sig själva som underlägsna i sitt eget land. Det viktigaste var ju hursomhelst att de 600 flygbladen med sin info nådde ut. "Det spelar ingen roll om katten e svart eller vit, bara den fångar möss" hoho. På flygbladen fanns massa hemska fakta om aids samt en inbjudan till en salong några dagar senare. Jag var även med på salongen i rollen som glassig internationell gästa. Var inte helt bekväm i den med det var ändå okej.....
söndag 19 oktober 2008
交通大学路 - Min gata
lördag 18 oktober 2008

torsdag 16 oktober 2008

måndag 13 oktober 2008
Idioter

Ett universitet ska väl vara något i stil med ett centrum för kunskap? De som arbetar där förväntas väl vara tänkande människor? Min institution liknar tyvärr mest soptipp och lärarna är som en fåraskock. Usch, idag var jag så nära att bara slänga boken i marken och störta ut ur klassrummet. Det irriterar mig med lärare på universitsnivå som lägger tonvikten på hur man ska lära sig, hur dålig man är, att man inte ska ha dåligt självförtroende, att man ska ha ordentligt kläder på sig, ja helt enkelt allt som inte har med ämnet att göra. Dessa lärare har också oftast noll känsla för hur vad studenterna behöver lära sig och bara maler på sitt eget tugg.
söndag 12 oktober 2008
Kollektiv bestraffning
fredag 10 oktober 2008
Funderar på att ge upp bloggandet.
torsdag 2 oktober 2008
Kusinerna från landet

Det skämtas väl rätt friskt om landsbygden? Ibland på gränsen till mobbing - de är efterblivna, inskränkta, okunniga, långsamma, kanske lite smutsiga o.s.v. Det finns väl en del kontringar typ folk från stan är rädda att få skit under naglarna eller börjar darra när något praktiskt måste göras. Det känns dock inte som de senare har samma tyngd och får samma plats i media osv. Hursomhelst fick ovanstående bild mig på gott humör. Mitt i den intensiva pekintrafiken, i sällskap med BMWjeepar och dylikt, glider de runt med häst och vagn och kränger grönsaker. Det är ju helt enkelt inte möjligt att de parkerar hästen i hallen i sin lägenhet - de är helt enkelt kusinerna från landet.
lördag 27 september 2008
Kort update
onsdag 24 september 2008
Omtumlande dag


Denna dag kan liknas vid en sån där person med kraftiga humörsvängingar - ena sekunden fantastiskt underbar men nästa sekund deppigare än Johnny Depp själv. Vaknade till ljudet av porlande regnmusik. Fan, låt mig bara få vända mig och åter få sjunka in i drömmarnas värld tänkte jag. Hade dock redan avtalat att hjälpa mina skotska vänner. De är två bröder, Lee och Lindsay, som gör någonslags Filipochfredrikaktigt reseshowhalloj där de försöker hitta på så galna saker som möjligt. Var tidigare med om att dansa konga på kinesiska muren, lite annorlunda om man säger så, ska lägga upp filmklipp när jag får tag i de. Idag var iden att de skulle ersätta en kinesisk fruktförsäljare under några timmar. Min roll var tolk. Det blev ganska kaosartat men jäkligt kul. Själva försäljningen var en succe då vi gav kunderna pengar så de handlade i praktiken gratis, vem säger nej till det? Vi gav också ägaren till fruktståndet cirka 200 kr vilket visade sig innebära vissa komplikationer. Andra försäljare blev sotiga och krävde att de skulle ha pengar då de hävdade att vi också stal deras kunder. En liten gumma gick så långt att hon började knuffa på mig. Jag lackade men kände inte att det var okej att knuffa en 1,5 m lång pensionär så det blev att fly. Allt är iaf på film så projektet måste ändå ses som lyckat.
söndag 21 september 2008
Efter bröllopet
fredag 19 september 2008

Allvaret knackar på min dörr. 8.00 på måndag ska jag ha min första lektion. Jag tror lite det är som att dra av ett plåster från ett sår. Det gör helvetes ont att dra av det men efter är det inte så farligt. Det är också nödvändigt för att det ska läka bra. Mina senaste nästan tre månader har varit fest och slappande så det är nog dags med lite uppstramning.
onsdag 17 september 2008
Gaybriel

Precis efter att jag igår skrivit att jag inte hade tillräckligt med vänner i Peking fick jag en riktigalivet vänförfrågan. Jag var klar med min dagliga kaffeochsurfingsejour på Spinelli Coffe och gled in på toaletten. En stor gestalt susar förbi och jag hinner uppfatta ett jättesnabbt "hello were are you from". Det var en pratsugen mexikan. Visst kändes det lite konstigt att träffa vänner på toaletter, men jag hade inte pratat ordentligt med någon på några dagar så jag vara också ganska glad för lite småprat. Jag frågade om han var hungrig och det blev gemensam lunch. Det visade sig dock att han inte var hungrig utan bara sugen på att prata lite mer. "Do you date chinese people?" Inte utryckligen om det gällde tjejer eller killar men här började mina misstankar(nej jag anser inte att homosexualitet är ngt brott eller fel överhuvudtaget) om att det gällde den senare gruppen växa sig riktigt starka. Jag kände mig inte helt komfortabel och bestämde att här måste jag visa tydligt vad som intresserar mig och jag pladdrade säkert i tio minuter om chinese girls hit och chinese girls dit. Det bet tydligen inte och han höll hoppet uppe. Han berättade med ett kladdigt leende att nästa vecka skulle hans sambos på semester så hela lägenheten var tom. Skönt för dig sa jag. Jag sa att jag hade lite saker att ta i tu med vilket inte var sant för fem öre då jag aldrig har haft mer fritid i mitt liv en dessa dag.
tisdag 16 september 2008
Dröm och bröllop

Jag måste erkänna att jag inte direkt ser fram emot att bli äldre. Jag kan inte peka ut exakt vilken tröskel som skrämmer mig, faktiskt tycker jag mitt liv bara blivit bättre och bättre så här långt. Det finns ändå en rad saker som skrämmer mig: mer ansvar på olika sätt (möjligen för andra än en själv), att jag ska ångra vad jag gjort med mitt liv, och sist men inte minst en skörare hälsa. Har redan märkt att min kropp blivit allt sämre på att tackla bakfyllor. Jag tycker mig ha hört att man sover allt grundare(kan man säga så?) desto äldre man blir. Det stämmer på mig. Exempelvis vaknar jag ofta fem minuter innan alarmet går av om det är något viktigt jag måste upp till, det hände aldrig när jag var 18. Mitt sätt att drömma har också förändrats. När jag ligger och maler saker precis innan jag är på väg att somna hamnar mina tankar ofta i något stadie mellan drömmande och vanligt resonerande. Jävligt grötigt och lite småfrustrerande om man tycker att man tänker smart eller försöker tänka igenom något viktigt, så dyker Kalle Anka eller någon annan pajas in. Förrförra natten hände något ytterligare. Jag var i en dröm som utspelade sig någonstans i Sverige. I drömmen lyssnade jag till en person som disskuterade med sin kompis huruvida han skulle lämna sin flickvän eller inte. Hon hade gjort något trist. Plötsligt vaknar jag till och känner min hårda kinesiska säng under mig. Det lustiga är att jag hör konversationen fortsätta - nere på gatan utanför mitt fönster. Snackade de kinesiska i Sverige också? Det kanske iofs inte är så konstigt, malplacerade saker förekommer väl i drömmar. Det anmärkningsvärda var ju att, man kanske kan säga - ögonen drömde men öronen var vakna.
söndag 14 september 2008
Lite filmtips

Under min tid i Kina har jag säkert konsumerat hundratals piratdvder. Förutom att det är larvigt billigt har jag upptäckt en annan bra grej, på baksidan där det brukar stå reklam för hur bra och rolig filmen är, istället ofta finns en påklistrad recension från Imdb. Och de är ju i regel mer ärliga. Tyvärr är det ju många som inte har något bättre för sig som orkar skriva på Imdb och helt enkelt inte är att lita på. Under min i Peking har det hittils blivit fyra. Först ut var Michael Clayton, en hyfsat skön thriller med George Clooney som kämpar för sanning och rättvisa mot ett girigt och smutsigt försäkringsbolag. Inte direkt nyskapande men snyggt och spännande.
torsdag 11 september 2008
Jag vill inte gå och i fiska
onsdag 10 september 2008
I fake it
tisdag 9 september 2008
Real China Snob

Min första natt var ett helvete eller ett äventyr hur man nu vill se det. Efter en trevlig premiärutgang i Peking stod jag vid halvsextiden utanfor ytterdörren och var så där nöjd for att jag trodde att inom några sekunder ska jag få krasha på min säng. Men ickenicke, dörren vägrade låta sig öppnas. Jag gick ut och in ur huset för att försakra mig om att det var rätt hus, jag hittade ju flyttat in samma dag och var dessutom lite på lyset. Visst var det rätt hus och jag tänkte då att nyckelkopieraren måste ha gjort ett slarvigt arbete. Jag såg bilden av hur jag skulle strypa honom så fort han kom till jobbet nästa dag. Men det fanns ett mer akut problem - sovplats. Stapplade runt i grannskapet men overallt blev det nej eftersom jag inte hade pass med sig(ett krav för att boka hotellrum och mycket mycket annat i Kina). Detta är första gången i mitt liv då jag befunnit mig i en uteliggares situation, dvs tvingas välja mellan de mindre angenäma alternativen till sovplatser typ toaletter, parkbänkar, blöta gräsmattor, kanske i bästa fall Donken. Det gick dock inte för mig, hade inte modet att somna helt utblottad, även om Kina är ett förhållandevis tryggt land. Efter ytterligare en stunds planlöst runtstapplande kom jag på att jag kanske kunde försoka med det hostel där jag bott några dagar tidigare. Med taxi genom Pekingnatten bar det. Jag hade svårt att tro den Synen jag möttes av i hostellobbyn. Alla soffor var fyllda av sovande utlänningar. "Det ar fullt va?" frågade jag besviket. "Nej de har bara ngt knas med sina pass". Nej nej nej tänkte jag och började sväva ut på kinesiska att "detta händer inte, detta land finns inte lala" Det var ngnslags patetisk hemmalagad kinesiska och jag blev snart också ganska otrevlig. Strövade runt lite på hostellet och försokte pinsamt nog bryta mig in i ett rum men blev ännu pinsammare nog upptäckt. Sen krashade jag bara på kant av en av de där sofforna. Vaknade några timmar och gick skamset därifrån, känns inte som jag är välkommen tillbaka, synd på ett bra hostel. Nåja lyckligt slut på historien, jag kom hem och fick äntligen premiarsova mina nya Carrefourlakan =). Och varför hade jag inte kommit in då? Mina kära sambos hade låst dörren inifrån. Stort tack till dom!
Efter regn kommer sol? Eller kanske det börjar det regna grodor som i filmen Magnolia. Nej det började inte regna grodor men mer besvär. Jag väcktes av ett jäkla kackel utifrån och ser två av mina sambos samt ett gäng poliser. Jag får veta att Ngn, narmare bestamt den tredje sambon, har tagit alla pengar (bla den hyra och deposit som jag betalat dagen innan och jag sAkert aldrig kommer se röken av) och dragit till ngn random kinesby. Dagen efter var ännu en sambo borta och jag fick veta att det var tjuvsambons man. Det är helt enkelt en jäkla soppa och det känns tYvarr som eländet kommer att fortsätta. Den enda sambo som är kvar är ända störtskön trots att hon är ute på hal is. Vi delade en öl igar innan hon skulle och jobba på sin karaokebar. Det var då hon berättade att de andra sambosen var gifta, och att de grälade hela tiden och att killen ofta slog tjejen. Anledningen var tydligen att tjejen inte visste när hon skulle hålla käften. Vafan tänkte jag detta är inte sant, jag bor med ett jäkla rövarpack, hur ska detta sluta? Ja, det får vi se, på söndag blir det iaf hemmafest och sambo nr 3 ska bjuda över andra migranter** och jag ska bjuda på absolut vodka.
* Har hört att käppkina" är sydsvensk slang (utdöd?) för Norrland eller mycket avlägsna platser men jag vet inte. För mig och andra svenska vänner har det hursomhelst kommit till användning när man äarg eller trött på just kineser. Ja, det ska tyvärr erkännas att vi säger det i en förnedrande klang.
** Migrant betyder väl helt enkelt ngn som flyttar. För oss svenskar som vistas i Kina betyder det folk som kommer till städerna för att få alla skitjobb. De är inte formellt bosatta i staden och är darmed i praktiken utan rätt till sjukvård, skolgång för sina barn etc. De är dessutom generellt sett ogillade av lokalbefolkningen. Anledningen är kanske att de är ganska ociviliserade om man tillAter sig utrycka sig lite högtravande. De spottar, petar i näsan och glor, annu mer än andra kineser. Sen kan man gå in på detaljer som typ klädstil, de bär ofta en för stor smutsig kostym och spetsiga skor. Ska visa en bild åt er sen.



