I måndags började jag resan till Taipei som avslutades nästan 48 timmar senare. Första stoppet var Beijing. Det har varit så mycket tjat om att Sverige är så kallt så jag tänkte att det var lika bra att lämna vinterläderna hemma nu när jag skulle utomlands igen. När jag drog upp plastfönstet i tisdags morse möttes jag av ett vitt Mongoliet. Då var det bara en timme kvar till Peking och i min t-shirt kände jag min ganska körd. Lösningen blev att smuggla ner filten från Air China-planet och använda den som jättehalsduk i Peking.

På kvällen landade jag i Shanghai Hongqiao Airport. Men min väska var kvar i Peking. Dessutom hette på Air Chinas e-ticket både Hongqiao och Pudong bara "Shanghai". Tänk om jag inte hade vetat att det fanns två flygplatser i Shanghai. Jag lyckades med hjälp av min ilska ordna så att väskan skickades från Peking direkt till Pudongflygplatsen i tid för min sista flygning mot Taipei.

Problemen hade börjat långt innan. Då min flygrutt innebar en rejäl transfer i Kina förstod jag att visum kanske behövdes. Eftersom hemsidan är undermålig och telefonservice saknas var jag tvungen att köa på Folkrepublikens ambassad på Djurgården. Väl framme vid luckan föreslog de ett studentvisum för Folkrepubliken (jag sa att jag skulle studera i Taiwan). Ett sådant visum hade säkert funkat jättebra.

Det är synd att flygbolag nästan bara konkurrerar med biljettpris. På nästan alla söksidor online sorteras det gladeligen enligt pris. Billigast längts upp. Jag skulle önska fler variabler. Tänk om jag kunde fått ett annat alternativ som var bara en krona dyrare som inte säljer biljetter där det behövs visum för länder man råkar mellanlanda i eller lämnar bagaget halvägs framme.