På spökön i söder, med sina demokratiska bröder

2011-05-21T09:14:00.001-07:00

Strosade runt i Keelungs（基隆) hamnkvarter tidigare idag och såg något intressant: den övergivna byggnaden bakom bron var en gång en populär bar (+annat?!) för amerikanska flottan. Trots att den är belägen mitt i staden vill ingen bedriva någon form av verksamhet där nu. Ja, just det, det spökar!

Kina och Folkdans

2011-05-10T23:59:00.000-07:00

Fick just ett mail från Young Professionals Shanghai där det bland annat stod:

"Temat för invigningen är "Midsommarfest". Det kommer bland annat finnas ett band som spelar musik, en stor midsommarstång och även ett gäng svenskar som dansar runt stången. Och det är här du som Young Professional-medlem blir aktuell. IKEA söker ett par modiga svenskar som kan ställa upp som dansare.

Vill du vara en av dansarna? Vill du få chansen att dansa inför den stora kinesiska presskår som kommer vara samlad vid invigningen?

Här har du möjligheten att dansa kring midsommarstången på ett sätt som du aldrig gjort förut. Sannolikheten är stor att du hamnar på kinesisk TV eller på bild i tidningarna. Även om du inte gör det kommer det garanterat vara en fin historia att berätta för barnbarnen. Utöver den fantastiska upplevelsen att genomföra själva dansen får du även resan betald, gratis lunch och 200 RMB rätt i näven. "

Jag reagerade direkt på det här med dansen. Ikea måste ha använt sig av en kinesisk marknadsförare (det är väl logiskt). Det är något speciellt med Kina, "folkslag" och dans:

1. När jag studerade på Jiaoting University i Peking tvingades de afrikanska studenterna årligen framföra "traditionella"danser (även de som inte hade eller kunde några). Om de vägrade hotade skolan med att dra in deras stipendier.

2. När jag besökte Lijiang utlovades massiva dansföreställningar framförda av minoritetsfolk på tusentals meters höjd. Ska inte säga att det inte var deras "tradition" för jag vet inte men låter det inte jävligt konstigt?

Sen vill jag också fråga om Ikeas "frivilla svenskar" dansares hud måste vara vit? Min gissning är ja! Att Ikea skulle komma med sådana krav skulle ju se ännu värre ut än mutandet i Ryssland (om än mer småskaligt).

Jag tänker inte dansa

2011-04-09T21:51:00.001-07:00

Jag passerade just denna plåtkyrka i Guangfu (光复) och tycker den fint representerar några märkliga upplevelser vad gäller kristendom och Asien jag haft på senaste tiden:

1. När jag åkte buss på Borneo hamnade jag bredvid en pratsjuk farbror. Han undrade om jag inte var missionär och om kanske kyrkan betalade min vistelse på Borneo. Det är ju trots allt bara drygt hundra år sedan engelsmannen Alfred Dent och hans British North Borneo Company, genom ett hyreskontrakt (!) som han lyckats komma över, kontrollerade 73,631 km² (motsvarande över halva Englands yta) av Borneo.

2. Igår i Hualien (en småstad på Taiwans östkust) berättade vår taxichaffis att hans enda ordentliga möte med västerlänningar var med mormoner. Mormonerna hade tydligen lobbat hårt på hans universitet (i någon ännu mindre taiwensisk stad) redan för trettio år sedan. Om man använder sina tentaklar rätt finns det säkert fortfarande möjlighet till framgångsrik mission!

Mount Kinabalu

2011-04-06T21:11:00.000-07:00

Häromveckan besteg jag Mount Kinabalu på Borneo. Berget är över 4000 meter och Sydostasiens högsta. Vandringen upp och ner (nästan 2500 meters fallhöjd) tog bara drygt 24 timmar(bland annat på grund av misstaget att göra sällskap med en tysk marathonlöpare). Mina ben är fortfarande bortom trötthet (känns nästan skadade) men det var en fantastiskt upplevelse.

En trött rygg kämpar uppåt

Inget Gore-Tex här inte, guiden jobbar med skinnpaj och paraply.

Sista etappen mot toppen påbörjades i kolmörker. Det är ljusare här men dimmigt.

The Mountain Lodge, hostelet där jag bodde natten innan vandringen.

2011-03-28T08:02:00.000-07:00

Om Kina är en ocean är Sverige en mycket liten sjö. En handfull vatten har sipprat ut och format en liten bäck som runnit hela vägen till Thailand! Eller kanske snarare bara lite vätska som kondenserats, färdats över kontinenter högt uppe i luften, och sedan fallit ner i en liten gränd i Bangkok. En droppe svensk kultur alltså.

Den som vill veta mer eller få sig en slurk kan besöka The Stable Lodge (där danska(!, "the Scandinavians stick together, just like the Jews and Chinese") slottsvakter bär den thailändska flaggan) på 39 Sukhumvit Road Soi 8 Bangkok 10110 Thailand.

2011-03-06T18:47:00.000-08:00

Trevligt garage på 溫州街

2011-03-02T04:20:00.000-08:00

I måndags började jag resan till Taipei som avslutades nästan 48 timmar senare. Första stoppet var Beijing. Det har varit så mycket tjat om att Sverige är så kallt så jag tänkte att det var lika bra att lämna vinterläderna hemma nu när jag skulle utomlands igen. När jag drog upp plastfönstet i tisdags morse möttes jag av ett vitt Mongoliet. Då var det bara en timme kvar till Peking och i min t-shirt kände jag min ganska körd. Lösningen blev att smuggla ner filten från Air China-planet och använda den som jättehalsduk i Peking.

På kvällen landade jag i Shanghai Hongqiao Airport. Men min väska var kvar i Peking. Dessutom hette på Air Chinas e-ticket både Hongqiao och Pudong bara "Shanghai". Tänk om jag inte hade vetat att det fanns två flygplatser i Shanghai. Jag lyckades med hjälp av min ilska ordna så att väskan skickades från Peking direkt till Pudongflygplatsen i tid för min sista flygning mot Taipei.

Problemen hade börjat långt innan. Då min flygrutt innebar en rejäl transfer i Kina förstod jag att visum kanske behövdes. Eftersom hemsidan är undermålig och telefonservice saknas var jag tvungen att köa på Folkrepublikens ambassad på Djurgården. Väl framme vid luckan föreslog de ett studentvisum för Folkrepubliken (jag sa att jag skulle studera i Taiwan). Ett sådant visum hade säkert funkat jättebra.

Det är synd att flygbolag nästan bara konkurrerar med biljettpris. På nästan alla söksidor online sorteras det gladeligen enligt pris. Billigast längts upp. Jag skulle önska fler variabler. Tänk om jag kunde fått ett annat alternativ som var bara en krona dyrare som inte säljer biljetter där det behövs visum för länder man råkar mellanlanda i eller lämnar bagaget halvägs framme.

2011-01-12T07:16:00.000-08:00

I morse satt jag ihopklämd i en tentasal i Taipei och gav det sista jag hade att ge för denna termin . På eftermiddagen steg jag av planet i Kuala Lumpur och det första jag möttes av var ett lemmeltåg av sönderbrända skandinavier. Det var alldeles för varmt också i min tjocka jacka, så jag ska inte säga de var illa klädda i sina linnen och flip-flops. I passkontrollen blandades blondinerna med migranter i slöjor från Indonesien. Alla verkar iaf gilla McDonalds. Nu sitter jag på Starbucks och tittar på Far och Son som socialiserar (men inte med varandra).

Jag skulle kunna slicka på en lyktstolpe ganska länge......

2010-12-19T05:48:00.000-08:00

.....om tomten bara kunde svänga förbi Taiwan och plocka upp mig i sin släde. Men det verkar väl som att julen ännu en gång är stulen.

2010-12-04T19:09:00.000-08:00

Upptäckte just denna affär. Taiwanesiskt märke. Coola kläder.

Address: 台北市大安區浦城街13巷17號1F (i Shida)

Vadå tillstånd?

2010-11-22T01:50:00.001-08:00

Denna rullande bar hade parkerats på nattmarknaden i Kenting. Antar att Sverige inte skulle kunna hantera detta?

Baileys på påse

Taiwan-designat

2010-10-31T06:57:00.000-07:00

Gick av en slump förbi denna affär. De har coola grejor designade i Taiwan. Till exempel väskor och lampor. Dock undrar jag varför denna typ av affärer alltid måste ha en massa saltochpeppar-set. Jag förstår att det är tacksamt att designa men kom igen hur många saltochpeppar-set behöver folk?

Adress: 100台北市中正區八德路一段1號

2010-10-23T00:57:00.000-07:00

Utsikt från min ena balkong(stekare?!). Toppen av Taipei 101 syns faktiskt där över hustaken i mitten.

Utsikt över den andra balkongen.

Mitt vardagsrum. Soffan är en bäddsoffa och den kan fällas ut om du pallrar dig hit!

2010-10-17T09:37:00.000-07:00

Jag säger inte "världens bästa" men iaf världens coolaste skola (förutom att det känns lite Avatar att verka under ett stort träd)! （中角國小， 208台北縣金山鄉海興路49號）

2010-10-10T06:14:00.000-07:00

Få dina sneakers att se ut som nya för cirka 150 NTD.

Adress: i love shoes clean, 100台北市中正區汀州路三段104巷11弄25號, No. 25, Alley 11, Lane 104, Section 3, TīngZhōu Rd, Jhongjheng District, Taipei City, Taiwan 100

UNIQLO till Taipei

2010-10-09T18:54:00.000-07:00

Igår öppnade japanska klädjätten UNIQLO sin första butik i Taiwan. Här har förväntningshype rådit i månader och när de nu öppnade var det som ni kan se nedan två timmars kö bara för att få komma in i butiken. Säljarens marknad? Utbudet är betydligt större än efterfrågan och pengarna finns. Det känns som ovanligt i vår tid. Vi är oftast omringade av saker vi kan köpa. Mina tankar går till Kina under Mao då det ska ha varit vanligt att ska ha varit vanligt att människor köade för rätten att få köpa en viss produkt.

Thai = 太？

2010-10-05T06:29:00.000-07:00

Likt Sverige kryllar Taiwan av thairestuaranger. Jag har alltmer börjat ifrågasätta deras autencitet. Det verkar finnas betydligt fler thairestuaranger än thailändare här. Utbudet kanske delvis återfinns i Thailand men är väldigt begränsat och enformigt. Och taiwaniserat. Typ som "Kinamat" i Sverige.

Ovanstående skylt fick mig ändå att häpna. De byter alltså ut 太 i 太平天囯 (Taiping Heavenly Kingdom)? mot 泰 som i 泰國. Min lösa hypotes är att restuarangen ägs av Hakka-folk och att de är stolta (!) över Taiping Heavenly Kingdom. Samtidigt vill de rida på thaimat-vågen. Snarare rörigt än fyndigt om ni frågar mig.

Blommor

2010-09-16T05:55:00.000-07:00

Besökte idag en blomoutlet i Wanlong. Den var stor och det fanns mycket coola växter. Dock var det inte så billigt som jag hade förväntat mig. Jag köpte iaf två träd och lite hängande växter till min balkong. Det kommer bli nice, lovar att lägga upp bilder sen.

Hitta hit: MRT till Wanlong station (捷運萬隆站). När du kommit ut från stationen följer du först Roosefelt Rd och svänger sen höger på Xinglong Rd. Snart ser du byggnaden på vänster sida. Namn, adress och tel: 台北花木市場, 116台灣台北市文山區興隆路一段15號‎ - 02-8663-3565‎

Killen som leverade grejorna verkade ha väldigt bråttom och ställde bara allt nere vid min port. Kanske för att det var riktigt tunga grejor. Det tog mig en hel halvtimme att släpa upp träden till femte våningen där jag bor.

2010-09-10T07:09:00.000-07:00

En demostrant nära NTU Hospital som inte gillar president 馬英九 (Ma Ying-jeou). Frasen på e rätt snygg. 下台 betyder i vanliga fall ungefär "kliva ned från scenen". Här läser iaf jag också "kliv av Taiwan". Förresten måste jag säga att killens utstyrsel passar bra här med tanke på bloggens titel.

Vindsurfing

2010-09-06T04:08:00.000-07:00

Taiwan är en oupptäckt guldgruva för äventyrsturister. Det finns det mesta, det är otroligt billigt och det är nästan aldrig mycket folk. Igår fick jag chansen att prova vindsurfing för första gången i mitt liv. Eftersom staten just nu vill främja vattensporter var det gratis med bräda och coach en hel dag. Och det var riktigt roligt. Ni kan se hur det gick på bilden ;-). Skämt åsido, det var ett perfekt nybörjarställe: små vågor, grunt och alltid nära till land i alla riktningar

Hitta hit: Ta buss nr 14 som avgår från nordöstra hörnet av Taipei tågstation (Hållplatsen heter 台北车站郑州 (Taipei Che Zhan Zhen Zhou). Efter en dryg halvtimme hoppar du av vid 長榮路口 (chang rong lu kou). Följ Zhang Rong lu i bussens färdriktning, sväng vänster på Sanmin lu, och fortsätt rakt tills du kommer till floden. Namn och adress: 台北縣成蘆橋下的微風運河

Stockholm - Taipei

2010-08-29T03:46:00.000-07:00

Nu har jag rest tillbaka till Taiwan. Det låter klyschigt, men jag är ändå fascinerad av hur många vitt skilda livsvillkor man får beskåda på kort tid eller på samma plats. Till exempel Romska sopsamlare utanför Wayoutwest. Eller dessa afrikanska klädhandlare på Hong Kong International Airport:

De ska nog inte packbacka precis. Antagligen bor de i Chungking Mansions.

Tagen i Slussen en lördagsnatt. Upplädda blir avklädda. Sverige-ångest.

Är det du Patrik?

2010-07-19T11:57:00.000-07:00

Brukar bli en dag i Båstad varje sommar. Uppe på cafet/galleriet Nivå125 hände en grej jag vill återberätta. Jag behövde gå på toaletten och började leta bland längorna i den kringbyggda gården. Inga skyltar. Skymtar dock något som liknar en toalett i ett hus som verkade vara under ombyggnad. Jag tog chansen. Snart knackar det på dörren och en röst frågar "Är det du Patrik?". Min första tanke är att någon letar efter sitt barn. Jag väljer att inte svara.

En gång till: "Är det du Patrik?" Denna gång svarar jag "nej". "Vem är det då?" frågar rösten uppfordrange. Jag blir lite ställd och stressad och säger "Det är Victor". Det känns konstigt att behöva säga sitt namn till en främling på andra sidan dörren när man är på toaletten. När jag öppnar möts jag av en gråhårig, kort som börjar skälla ut mig. Det här är minsann privat mark etc. "Ursäkta, men det var inte så lätt att veta" försvarade jag mig med. Ingen förlåtelse. Nu känner jag hur ilskan börjar koka så smått och jag snäser tillbaka: "Sätt upp en skylt då". Mannen fortsätter på stockholmska om att detta har aldrig hänt förr och blablabla. Senare dyker mannen upp bakom kassan och jag gissar att det var ägaren till stället.

Situationen fick mig att känna mig som ett barn som pressas till att be om ursäkt för något absurt, orimligt och idiotiskt. Bara för att tillfredställa en vuxens sjuka behov av makt.

En manifestation av det nya holländska inflytandet i den svenska industrisocieten

För de som misslyckades på Peppes?

2010-06-20T05:35:00.000-07:00

Bilden känns lite som en sån där korning ufobild som ser ut som allt och inget. Vad jag såg var iaf en student som pluggade på träningscykeln. Hoppas jag har övertygat er. Tentahetsen har börjat. (Det jag vill säga har inget att göra med cyklisten personlighen(Men det är killen på bilden som är killen på cykeln med boken i handen=)))

2010-06-14T08:34:00.000-07:00

Hetsade just runt i mitt dormitory efter en tv som visar Kamerun - Japan. Bara för att upptäcka att allt är som vanligt, det vill säga kvällsnöjena är: snabbnudlar och integraler. Vad är VM? Nu kollar jag på en stream av ngn random arabisk kanal med en pop-up med texten "Join the millions - win your green card now". "One world, one dream", jag känner det så starkt nu.

I en annan del av Obamas fan club

2010-06-11T03:24:00.000-07:00

Detta kaffe säljs bredvid min bibbla.

Det finns tre varianter: Obama, Pele och Mandela.

1. Kopplingen är så pinsam och dum att jag knappt vill skriva den: Kaffe är svart, männen är svarta. Männen är framgångsrika, så kaffet måste vara bra. Jag letar andra förklaringar, typ att Brasilien, Sydafrika och USA är kända för kaffeproduktion eller nåt, men kommer inte på ngt. Hjälp mig snälla, jag kan inte leva med färgförklaringen.

2. Detta trams måste väl strida mot en massa regler? Men de som skulle misstycka vet såklart inte om det. Återigen ett bevis på västs (och i det här fallet också Sydafrika och Brasiliens) undermåliga information om vad som händer i denna del av världen.

"我是誰是我"

2010-06-05T07:36:00.000-07:00

Var på teater tidigare idag och när jag bläddrade igenom manuset såg jag ovanstående. Det var i förbifarten precis innan vi skulle gå in så jag kan inte beskriva sammanhanget. Men det fastnade så fint.

2010-05-26T19:23:00.000-07:00

Igår förmiddag hade jag första finalen och det firades med att gå och kolla Shrek Forever After. Och dessutom med att dricka öl i biosalongen. Jag hörde mig för om det var okej (inte med de som jobbar i biografen) och fick varken ett ja eller ett nej. Min gissning är att ingen ens hade kommit på tanken. Och då behövs ingen regel. Det är som att nomadfolk inte utvecklar markrättigheter.

Tandborstmysteriet

2010-05-17T06:29:00.000-07:00

På flera offentliga toaletter har jag stött på (offentliga?) tandborstar. De är placerade bredvid handfaten. Det har hänt för många gånger för att de bara ska vara kvarglömda. Har frågat studenter här men inte fått ngt svar.

Om det är ngn taiwanes som läser med hjälp av google translate, snälla förklara hur det funkar?

Melondag

2010-05-16T00:44:00.000-07:00

Idag kom det bönder från Hualien (花蓮）till mitt campus för att sälja sina vattenmeloner. Att stå omringad av jättemelonerna kändes som att just ha trätt in i en annan värld - jättemelonvärlden. Det stämde liksom inte, de var för stora, eller så var jag för liten. En fjärdedel köpte jag. När jag började bära fjärdedelen fortsatte surrealismen. Jag hade kraftigt underskattat vikten. Gissar att ögat inte tar den tredje dimensionen i beräkning för en större kopias vikt.

2010-05-02T08:52:00.000-07:00

Jag vill bra gärna vilja veta vad i lådan som är olämpligt för 15-åringar? Och vilka 16+are glider in på Toys"R"us i Taipei och köper en brandstation?

Desto fortare man cyklar desto ondare gör det om man ramlar

2010-05-01T09:19:00.001-07:00

Jag hade min sista midterm-tenta igår. Under de tre veckorna har jag bott på bibblan. En konsekvens är att jag har börjat känna mig som en osäker plugghäst på mellanstadiet. Allt självförtroende bygger på provresultat. Man lägger liksom alla ägg i en korg. Om det går åt skogen kan man inte säga att man iaf hade kul. De senaste veckorna har jag käkat ungefär femtio snickers och druckit 30 flaskor cola och dessutom har de sista dagarnas tentaplugg inte kännts särskilt givande ur ett långsiktigt inlärningsperspektiv. Det är hetshets presspress. Så det kokas alltså ner till att några provresultat avgör om mina senaste veckor varit värda att leva eller ej. Mest tragiskt, inte alls magiskt. Nu vill jag ha äventyr tack.

2010-04-27T08:40:00.000-07:00

Ma Ying-jeou och Tsai Ing-wen

Bra utbildning gör naturligtvis inte ensamt en bra politisk ledare men det kan väl knappast skada? I söndags såg jag en TV-debatt mellan Ma Ying-jeou (Taiwans president) och Tsai Ing-wen (oppositionsledare). Ämnet för debatten var ECFA (bilateralt handelsavtal mellan Taiwan och Kina). De gav mig båda intrycket av att själva verkligen förstå sakfrågan och dess problematik. Och så kom jag att tänka på hur det skulle ha sett ut om Sveriges statsminister och oppositionsledare skulle ha debatterat motsvarande ämne. Ma har en doktorsexamen från Harvard Law School och Tsai en doktorsexamen från London School of Economics. Reinfeldts civilekonomexamen från SU och Sahlins avsaknad av högskoleutbildning bleknar i jämförelse.

歪果仁

2010-04-23T19:08:00.000-07:00

Rasistvits: "Dålig fruktkärna". Jag är dock inte hundra på om 果仁 verkligen ska läsas som fruktkärna här. Min gissning är att betydelsen av de två sista teckena inte är så viktig. Bara ljuden (外國人). Det är betydelsen av det första, 歪, som är viktigt. Min taiwanesiska vän sa att det här helt enkelt betyder dålig. Jag läser inte bara dålig utan också sne, böjd och avvikande. 不正.

Denna tyckte jag däremot var rolig (från 好久不見)

永和豆漿大王 - Bra Frukost

2010-04-20T00:46:00.000-07:00

Frukost är den måltid jag har haft svårast att anpassa mig till i Asien. Men det finns guldkorn. Nyckeln är att det måste vara fräscht och enkelt. 永和豆漿大王 uppfyller detta krav. Deras kalla, nygjorda sojamjölk (豆漿)och kakor gjorde mig nöjd imorse. De flesta är i grunden 夾餅, ungefär "klämkaka". I kakan (ungefär som en pannkaka fast salt), kan sen klämmas in olika saker, till exempel mantou (饅頭) eller bara ett stekt egg. Bra omväxling till Subway.

Adress: No. 102, Section 2, FùXìng South Rd, Tel: 02-2702-1228

Karikatyrbilder även på Taiwan

2010-04-16T06:46:00.000-07:00

Störst plats i taiwanesisk media det senaste året har nog ECFA (Economic Cooperation Framework Agreement, 兩岸經濟合作架構協議) fått. ECFA är ett handelsavtal som ska öka den ekonomiska integration med Folkrepubliken Kina och väntas skrivas på i juni. Motståndet är massivt och kan grovt delas upp i: 1. Konspirationsteori: ECFA är en täckmantel för återförening (Hong Kong och Macau har liknande ekonomiska avtal) 2. Avtalet, som bland annat kommer att innebära större möjligheter för fastlandskineser att jobba i Taiwan, kommer att kosta många taiwanesesiska jobb. För att "slå hål på myterna" om ECFA använde sig Kuomintang (國民黨)（regerande parti och starka förespråkare av ECFA) av en kontroversiell reklamkampanj. Mangafigurerna kan ses på bilden ovan och Taipei Times (29e juli, 2009, sida 1) beskrev kampanjens innehåll så här:

"Yi-ge (一哥), a Hoklo speaker from Tainan, is described as knowing little about the ECFA or economic matters. He is said to be a salesman. He has a vocational school education, speaks “Taiwanese Mandarin” and is usually content to follow others. But when it comes to protecting himself, he “goes all out.” The profile says he is the kind of person who talks tough but never takes action. In contrast, a female Hakka character named Fa-sao (發嫂) is active, self-motivated and highly capable. Her profile says she has a thirst for knowledge and knows what the ECFA is about."

Regeringen bad senare om ursäkt för kampanjen.

Stadsvandring

2010-04-11T07:26:00.000-07:00

Eftersom Taipei ligger i ett bäcken och är tätt omgivet av relativt höga berg erbjuds en annorlunda form av vandringmöjlighet - typ stadshiking.

Också var det där med mig och de herrelösa hundarna igen. En bit upp stötte jag på en arg flock och just då råkade också en larvig liten vit pudel passera. De herrelösa skällde och den larviga skakade. Det enda som hindrade de arga från att slita den larviga i stycken var en beskyddande matte. Plötsligt blev jag den där ulliga lilla pudeln. Fast jag var 15 år vandrade längs Copacabana i Rio. Och hundarna var jämnåriga muskulösa brassar vars blickar sa till mig att det enda som höll mig vid liv var någon ofattbar social konstruktion. Som ingen av oss var arkitekt till. Min beskyddare var någon avlönad polis med skarpladdad pistol.

(Ovan) Kreativt utformad rastplats

Praktiskt: Ta blåa MRT-linjen till Yongchun station (永春站) och följ Songshan rd. (松山路) söderut tills du når Yongchun High School (永春高中). Därifrån är det skyltat mot olika destinationer: Elephant Mountain (象山), Tiger Mountain (虎山) och Tiger Mountain (獅山) mfl. Vandringslederna är av olika längder och svårighetsgrader men gemensamt är att det är brant så man kommer snabbt upp får en fantastisk utsikt över centrala Taipei och är det hyfsat klart ser man också till havet.

Longshan-templet

2010-04-06T05:33:00.000-07:00

I samband med högtiden Qingming (清明節) besökte jag Longshan-templet (龍山寺) i Wanhua (萬華). Templet byggdes 1738 av invandrande Fujianeser till gudinnan Matsu (媽祖)för att hon skulle ge dem skydd på sina resor över Taiwansundet. Jag gillar praktiska gudar.

Praktiskt: Ta blåa linjen till Longshan Temple station (龍山寺站）Templet syns direkt när du kommer upp ur stationen. Köp rökelse utanför.

木柵 - Muzha

2010-04-03T09:17:00.000-07:00

De gröna bergsslänterna runt 木柵 (Muzha) exploaterades i samband med Taiwans te-boom i början av förra seklet. Det finns fortfarande en hel del te-industri kvar och dessutom är det väldigt naturskönt. För tre år sedan byggdes en linbana över kullarna . Dock stängdes den ganska omgående av säkerhetsskäl efter jordskred. Förra veckan öppnade den igen och jag var ju såklart där (jag är ju alltid på alla creddiga premiärer).

Utsikt över taipei med 三玄宮 (Sanxuan-templet) i förgrunden. Taipeis skyline är annorlunda eftersom Taipei 101 saknar konkurrens.

Vi besökte en te-producent och fick följa de olika stegen i framställning av 鐵觀音茶（Tieguanyin-te). Och för första gången drack jag te som "riktiga" (mkt beroende) te-drickare. Det var lite som att ta en shot. Den starka smaken i samband med lite magiska kemikalier ger en skön ding(!).

Bakom te-odlingarna blev det vandring.

Praktiskt: Ta bruna linjen till slutstationen Taipei Zoo (臺北動物園站), och gå till dalstationen av Maokong-banan (貌空纜車), åk ända till slutstationen. Te-plantaget vi var på bjöd på te men det kändes som förväntades köpa ngt efter, vilket vi också gjorde. Vandringen gick i Robert Scott Kellys spår, se http://hikingintaiwan.blogspot.com/2009/11/sunday-stroll-in-maokong.html för detaljer.

海芋－ Alocasia macrorrhizos

2010-03-21T00:30:00.000-07:00

Igår var jag uppe på Yangmingshan (陽明山) och plockade sådana vita blommor som ni kan se på bilden. Förutom blommorna (känner mig som tjuren Ferdinand) njöt jag också av tysnaden och de stunder då jag inte kunde skymta några andra människor. Det verkar inte taiwaneser göra. Om det inte finns några andra människor inom synhåll är det genast ett tecken på att ha gått vilse.

Coolt träd

Andra blommor

Den som säger att solsken ger lycka har aldrig dansat i regnet

2010-03-11T07:47:00.000-08:00

1. Det finns en del herrelösa hundar som stryker omkring i Taipei och jag har noterat två intressanta(?!) saker om dem och deras anpassningsförmåga:

a) Denna vinter har det som kallast varit strax under 10 grader plus här. Då har jag sett att hundarna verkligen vantrivs. Trots att vissa har pälsar som klarar Arktis, skälver de och gnäller som om det vore 2xArktis.

b) Hundarna har lärt sig att vänta på grön signal. De är inte så att de går bara för att människorna går, för de väntar nämligen även på kvällen när det inte finns någon ström av fotgängare att härma. Möjligen har de sett andra hundar som gått vid röd signal för sista gången.

2. En med taiwanesiska mått extremt kall kväll badade vi i varma källor i Wulai. Då samlades runt källorna en massa fåglar, och jag kan inte komma på någon annan förklaring än att de kom för att njuta av de varma ångorna.

Pingsi Sky Lantern Festival

2010-03-01T08:15:00.000-08:00

På lanternorna skrevs önskningar inför det nya året

Att se hur himlen skiftade färg under kvällen var en cool upplevelse

Också en farlig lek

Praktiskt:

Lantern Festival

2010-02-27T06:51:00.000-08:00

Igår var det 元宵節（Lantern Festival) och jag var vid 國父紀念館 (Dr. Sun Yat-sen Memorial Hall) där Taipei stad bjöd på festligheter. Bland annat en massa coola former av lyktor. Av någon anledning verkar kinesiska lyktor vara något som de flesta västerlänningar gillar, och så gör även jag.

Det är nu tigerns år...

och jag är född i tigerns år så....

2010-02-23T17:16:00.000-08:00

Tog femtiofyra bilder igår och en blev bra.

Dåligt musikliv

2010-02-22T00:21:00.000-08:00

Detta är alltså vad vi har att se fram emot i Taipei. En av de sakerna jag saknar mest med Stockholm är att en vardagskväll kunna glida ner i en mörk källarlokal, köpa en god öl, och lyssna på en bra konsert. Jag har alltså mycket att ta igen på Way Out West kommande sommar!

Nash

2010-02-21T22:36:00.000-08:00

Igår såg jag följande intervju med Nash: http://nobelprize.org/mediaplayer/index.php?id=429 Förhoppningsvis kan personer som Nash hjälpa till med att penetrera och slå sönder uppfattingen om att "Economics" bara handlar om pengar och framför allt om hur man tjänar pengar. För jag är så trött på den. Och journalistens uppenbarelse skickade mig rakt tillbaka till Sverige: hennes humor, sätt att prata engelska och naiva åsikter om förhållanden i utvecklingsländer ("so called third world countries" kom igen, kalla kriget e slut!).

Gott nytt år igen!

2010-02-18T07:12:00.000-08:00

I sista minuten blev jag inbjuden till skolans nyårs-middag, och fick fira nyår för andra gången på mindre än två månader. Allt var i rött och gult/guld, det serverades kanonmat, och de på bilden dansade såklart till "Nobody" av Wondergirls. Och jag fick, av rektorn, mottaga mitt livs första röda kuvert (紅包).

Annars har det varit småtrist i Taipei nu under nyårsveckan. Nästan alla Taiweneser har åkt hem till sina respektive familjer. När jag om kvällarna tittar upp över den 14-våningar höga fasaden av mitt hus, är det ibland bara mitt fönster som lyser, så det känns lite som jag bor i ett spökhus. Dessutom har det regnat i en vecka (ännu mera spöklighet=)). Taipei måste ha ett fantasiskt dreneringssystem.

Semester

2010-02-11T06:44:00.000-08:00

"Hemma" i Taipei igen efter en kanonsemester på Taiwan, i Hongkong och Thailand. Jag har badat nästan varje dag, kört mycket skoter och läst två och en halv bra böcker: "The spy who came in from the cold" av John le Carre, "Hjärtdjur" av Herta Muller och börjat på 我妹妹 av 張大春. Bara två lite trista upplevelser:

1.På flygplatsen i Bangkok fick jag övertyga två olika människor om att jag verkligen fortfarande är student, de tyckte jag såg så gammal ut. 24 blir om knappt två veckor. Börjar jag bli gammal? Som det tyska fotbollslaget och Scorpions 94.

2. Kineser i Thailand kallar alla vita för "utlänningar"(外国人). Möjligen okej hemma på fastlandet men utomlands för de väl ändå ta och skärpa sig

Här är lite bilder:

Gigantiskt gyllene Buddha i Tarako Gorge

Grym skoterled, Tarako Gorge

Ida, träd och pagoda i Tarako Gorge

Fotbollsplan i Kamala, Thailand

Rolig skylt 1

Rolig skylt 2

Different, different but same

2010-01-24T08:29:00.000-08:00

Att (försöka) somna till ljudet av en dåligt stämd gitarr eller en konversation full av kulturella och språkliga missförstånd, är något som hänt mig allt för många gånger. Som efter varje gång lovar jag mig nu: ALDRIG MER HOSTEL. Förra helgens upplevelse tar priset: full och med en svullen hals störtar jag in på Chocolate Box hostel i lördags runt fyra på morgonen. Sängen är en brits hård som sten och kudden oformbar som en säck mjöl. Detta kompletterades med en koreansk snark-symfoni. Klockan halv sex ger jag upp och flyr ut på soffan i allrummet. Jag insåg så klart att jag snart skulle jagas upp av någon satans morgonentuasiast (som det alltid finns minst en av på varje hostel (hur de trivs bland alla skäggiga halvalkisar är en annan kluring)). Vid 7-tiden vällde de feta snarkkungarna in i allrummet med varsitt ciggpaket. Medan de nöjt sträckte sina ryggar efter sin goda snarksömn, kliade det i mina fingrar. Tillbaka in i dormen upptäcker jag att min säng är stulen av en fullt påklädd pojke som antagit fosterställning och andas tungt. Jag snor en annan säng och försöker en stund. Mobiler vibrerar och tjuter och till slut svarar fostret. Det är hans pappa som skäller och jag tvingas höra allt. Den vanliga visan: "Vart e du?, vad gjorde du igår kväll blabla" och sen pojkens klumpiga försvarstal. God morgon.

2010-01-09T07:17:00.000-08:00

1. Igår blev jag konfronterad av en tjej som skälvandes berättade att hon blivit utskickad av sin professor för att träna sin engelska. Hon ville konversera i 10 minuter. Ånej. Men det var ju trots allt inte hennes eget fel och jag sa att vi kan prata under den tid det tar mig att gå tillbaka till bibblan. Kände mig lite som en megaregissör som ger någon amatörskådis 10 minuter att bevisa sin storhet under tiden han ändå måste dricka färdigt sin latte. Framme vid bibblan trodde jag det stela samtalet var över. Men när jag försökte ta avsked började hon skälva ännu mer och fickla med två mobiltelefoner. Snart såg jag att den ena mobilen i själva verket var ngt som spelade in mig. För helvete. Hon kunde ju ha sagt något innan. Hade det inte varit för att jag uppförde mig mycket väl under samtalet hade jag slitit mikrofonen ur handen på henne och krossat den mot marken.

2. Idag på en restaurang idag råkade jag och en vän för en hemsk spåkärring samt hennes larviga tolk (för övrigt mkt stolt över sin engelska, som var omöjlig att förstå utan stora kunskaper i kinesiska språket och kinesisk kultur). Egentligen ville de spå vår framtid, men jag sa bestämt nej. Efter lite motstånd lovade de till slut att inte ta upp vår framtid, utan bara lite annat (jag vet inte riktigt vad (och nog inte dom heller egentligen)). Efter lite petande i våra handflator sa de iaf att vi gillade att resa samt att just vi var personer som efter en lång tids läsning på bibblan behövde röra på sig (vi hade sagt att vi var studenter). Fantastiskt! Jag hade lust att även krossa dessa kärringar mot marken.

Annars är allt bra här. Och snart (på fredag) kommer det att bli ännu bättre: Sista tentan skriven, en skatt kommer hit, och vi ska dra till den sydligaste spetsen av denna ö. Där ska vi trampa strandsand och klunka öl.

Verkligheten Gungar

2009-12-21T06:06:00.000-08:00

I lördags upplevde jag en jordbävning för första gången i mitt liv. Det var en obehaglig och märklig upplevelse. Först trodde jag att det var jag som höll på att svimma. Det händer ju ganska ofta att objekt i delar av synfältet skakar, hoppar och har sig, men när allt nu bara kaadduum schcwiing schnuuurrr, då var jag säker på att det var jag som var på väg att slockna. Det fanns ingenstans att fästa blicken. Sen kom dånet och jag förstod att det inte var korslutning i mitt huvud utan hela verkligheten som var i gungning.

Julen är Stulen

2009-12-17T08:30:00.000-08:00

Det håller nog inte att skylla på Grinchen. Detta är första julen utan la familia och det är självvalt. Men jag vill just nu inget hellre än att trollas till Sverige. Herrerna på bilden (Chiang Kai-shek och Sun Yat-sen) känns också inblandade på något långsökt sätt.

Början på en Taipei-guide

2009-12-13T05:45:00.000-08:00

Jag älskar Google-maps. Jag använder det för att själv minnas och sedan kunna hitta tillbaka till platser jag gillar, och varför inte även dela med sig? Tyvärr ser det ju förjävligt ut att ha den där till höger så jag ska fundera ut en alternativ lösning.

Into the wild

2009-12-06T06:27:00.000-08:00

Även här på Taiwan förekommer smygfotografering av västerlänningar. Det retar gallfeber på mig och nu senast bestämde jag mig för att hämnas. Snubben i mössan med finska flaggan ser ju inte klok ut och jag tänkte att det kan vara roligt att ha honom på bild. Bilden är för övrigt från toppen av Taipeis högsta berg Yangmingshan, som vi besteg i lördags.

The cigarette does the smoking - you're just the sucker

2009-11-29T07:09:00.000-08:00

.

Det är förbjudet att röka på campus. Så klart tjuvröks det, och jag har full förståelse för att studenterna på NTU behöver lite nikotin inemellan. Det bekämpas hårt. Exempel säljs inte cigaretter på 7Eleven-butiker nära skolan och det sätts upp en jävla massa moraliserande (och lögnaktiga och LARVIGA) lappar. Bland annat påstås det att det tjuvröks mycket på toaletterna och att doften sprids genom ventilationssystemet och skapar mkt obehag för andra studenter. Men herregud, om det fungerade på detta sätt skulle väl andra dofter från toaletterna vara tusen gånger värre.

Men kanske dessa mjölktedrickande slynglar gör revolution snart

tOKYO

2009-11-25T04:46:00.000-08:00

Baahh, jag har försökt skriva om Tokyo ett antal gånger nu. Men det blir bara äcklig pannkaka. Man ska hålla sig till det man kan och jag kan ingenting om Tokyo och Japan. Kan bara säga att det överrensstämde ganska väl med mina föreställningar, mkt manga och många spår av 60 till 80-talsBOOM. Jag hade det i alla fall Gräääjt.

2 katter

2009-11-17T07:11:00.000-08:00

Detta är huskatten på Cats Cafe. Den glider lugnt runt i sitt hem mellan laptops och kaffekoppar och känns socialt kompetent. Jag gillar både den och stället.

Detta är huskatten på min institution och den är inte alls lika cool. Den är ganska ful och helt asocial. Faktum är att jag bara påträffat den sovandes. (Den såg så trist ut på bild att den fick bli svartvit och hälften så stor)

Fega hundar skäller högt

2009-11-11T06:56:00.000-08:00

Taipei är omgivet av gröna kullar. Från kullarna har man cool utsikt. Vi var uppe på en idag och det slutade i katastrof/rolig historia. Halvägs uppe kikade jag in i en liten hydda. I hyddan bodde två arga hundar som fick oss att fly vidare upp på berget. Efter att ha njutit av utsikten från toppen kunde vi konstatera att det bara fanns en väg ner, den förbi de arga hundarna. Vägen var inte mer än ett par meter bred och stupade brant. Jag var rädd att jag skulle drabbas av panik om hundarna attackerade och cykla ihjäl mig. Det fanns alltså två faror. Min kompis trodde att vi skulle kunna smita förbi obemärkta. Men kom igen, hundarna kunde känna lukten av vårt vita kött på hundratals meters avstånd. Och mkt riktigt, de kom snart ut och blockerade vägen. De tänkte inte släppa förbi oss. Och efter varje gång vi retirerade kände de sig så klart bara kaxigare. Lösningen: På toppen (i skjulet på bilden) bodde en taxichaffis. För honom berättade jag att jag att både jag och min kompis led av en sjukdom som hette hundrädsla. Först avfärdade han oss som fegisar (som jag antar att vi också är) men då han märkte att vi hellre skulle lämna cyklarna och hugga oss ner genom djungeln, hjälpte han oss till slut. Han körde före och skrek och slog mot hundarna medan vi fegisar passerade.

Efter att ha sluppit förbi hundarna fortsatte vi genom östra Taipei mot Taipei 101. Här rivs det och byggs mkt. Mkt business, skyskrapor, Singaporeaktigt, ja allt det där. Snyggt och trist.

Söndagsskola

2009-11-08T07:15:00.000-08:00

Till min stora förvåning (det måste ju nämligen betyda att mitt universitet på ngt sätt stöder Falun Gong) hittade jag denna samling i ett av mina klassrum idag (söndag). Jag saknar kunskaper för att kunna ge mig djupare in i debatten huruvida Falun Gong bör kallas en sekt eller ej. I alla fall var det kollektiv skrikläsning och milda (läskiga) leenden som mötte mig. Å andra sidan är väl denna typ av inlärningsmetoder ganska vanliga här. Bak på de gula tröjorna stod det "Falun Gong is good", yeah!

Jag är Bens elaka bror Derek

2009-10-31T06:46:00.000-07:00

Det finns ett ord för Halloween här: 萬聖節. Dock känns det just mest bara som ett ord och locals firar inte direkt. Så när jag kom cyklandes iklädd mask och med plastlie i högsta hugg lyckades jag skrämma upp ett antal stackars taiwaneser. Kul. Egentligen är det väl inte så konstigt. Vänd på det: ponera att en kines börjar smälla kinasmällare på Sergels Torg en februarikväll. Detta skulle nog få en och annan svensk att darra.

Och så jag kom att tänka på Bens elaka bror Derek i Sunset Beach och på de otaliga avsnitten som handlade om hur Derek jagade folk på den där ön. Och hur jävla bekymmerslöst var det inte att spendera varenda eftermiddag framför Sunset Beach? Jag saknar tidsslöseri! En annan dag drömde jag och en kompis oss tillbaka till dataspel som Monkey Island o.s.v. Yeah. Jag kan förstå killen i Farväl Falkenberg som bara längtar tillbaka till sin barndom. Och eftersom den aldrig kommer tillbaka blev det ju tungt.

2009-10-26T07:36:00.000-07:00

Okej, så denna värld behöver alltså inte mig. Jag kanske åtminstone kan få förvaras i en bur på ett zoo? (jag såg denna planch på campus idag).

Igår kväll

2009-10-21T07:27:00.000-07:00

Storebror

2009-10-15T07:36:00.000-07:00

Skyltar med frasen som "圖書館關心您" (betyder ungefär: "bibblan värnar om dig"), påträffas väl inte i Sverige? Universitetet känns lite storebror dessa dagar:

Om man saknar en klisterlapp på cykeln som visar att man är student riskerar cykeln att tas om hand av den där kepsmannen. Syftet är att hålla icke-studenter borta från campus.

"Mer trappgående för dig friskare" Är det verkligen sant? blir inte förvånad om jag imorgon upptäcker en skylt med texten: "Fäll upp paraplyet när det regnar ute så blir du inte blöt".

En daglig syn på bibblan. Varför? En teori var att de ville spara på aircon hemma och därför hellre vilade upp sig på bibblan. Personligen tyckte jag att det var en väldigt rolig teori men trodde nog aldrig egentligen på den. Och nu måste nog teorin förkastas då det blivit så svalt att man knappt behöver använda aircon hemma. Jag tror snarare det är något i stil med att de mäter sin duktighet i antal timmar spenderade på bibblan. Typ som att ngn känner att den har ett viktigare jobb om den svirar upp sig i en kostym och bakåtslickar sitt hår. Dumt

Ja men visst

2009-10-12T06:11:00.000-07:00

Konstaterade i ett tidigare inlägg Taipei är väldigt lite New York. Hong Kong är mycket mer New York: blodigt, vilt, rått och storslaget:

Notera taxichaffisens grymma namn: 天才(Tian Cai). Det betyder geni, om det nu inte har någon annan betydelse på kantonesiska.

Cool butiksingång.

"Öst möter väst: vilken härlig mix!" Nej nej, mer komplicerat än så är det inte.

"De Luxe Hotel", hmm det kan diskuteras.

2009-09-30T07:29:00.000-07:00

Under mina tre veckor på Taiwan har jag klippt ut ett 10-tal foton på mig själv. De behövs till allt möjligt tjafs. Ofta finns det ingen uppenbar funktion och igår kom droppen. Jag hade släpat mig genom värmen till NTU Hospital för att hämta ut en hälsoundersökningsblankett, och de krävde ännu ett satans foto. Jag sa att jag själv kunde bifoga det i efterhand men enligt dem handlade det om identifikation, varpå jag visade mitt pass men nej nej. Ska man klara detta samhälle måste man lära sig att stå ut med att följa meningslösa regler till punkt och pricka. Och det går, bara att försöka sluta att ifrågasätta, så blir livet lättare. Eftersom det var långt till fånig fotoautomat skjöt jag på det hela till idag. Hemma hittade jag kartan ni ser ovan ligga skräpandes, och tänkte att ett sånt foto ska det jävla sjukhuset få. Och det gick fint.

Fotona kan också leda till meningsfulla saker. Hämtade idag mitt ARC vilket fungerar som ID i alla sammanhang på Taiwan och innebär att jag slipper springa runt med mitt pass. På fastlandskina är man ju till och med tvungen att visa pass för att kunna använda internet. Med tanke på det och mycket annat sånt tjafs känns livet här lite lättare än det var i Peking.

Nej, inte alls

2009-09-22T07:56:00.000-07:00

Trots gula taxibilar och en neonskylt som skriker "New York" är detta långt ifrån New York. Inte för att jag längtar just dit. Vissa dagar slår jag med öppet hjärta (開心 lr? ajaj jag är sinifierad) upp varje okänt tecken men just ikväll längtar jag någonstans där jag kan förstå min plats. Lite bättre iaf.

Dorm Makeover

2009-09-15T04:05:00.000-07:00

.
De som skypat med mig har lagt märke till att mitt rum varit kalt. Jag har själv fått associationer till sjukhussal och fängelsecell. Därför laddade jag idag mitt usb-minne med några favoriter, gick till en kopierings/utskrifsföretag (ja, det är en märklig företelse och känns väldigt kinesiskt) och lät de tryckas till affischer. Och på fredag ska en gigantisk Bob Dylan hämtas och sättas upp på motsatt vägg!

En vecka på spökön

2009-09-12T22:15:00.000-07:00

.

Enligt en artikel i Taipei Times (http://www.taipeitimes.com/News/taiwan/archives/2004/09/14/2003202840) tror nästan 50% av Taiwaneserna på spöken och bara 13% avfärdar helt deras existens. På väg hem igår såg jag denna samling människor skrämma iväg spöken med en eld. Jag frågade min Taiwanesiska vän om de skulle bli upprörda över att bli fotograferade. Han svarade att de skulle de inte bli, däremot var det möjligt att även spöken kunde fastna på bilden. Än har jag inte upptäckt några spöken, (i den bemärkelsen jag är van att definiera dem: typ lakan med klippta ögon), men nog är det lite märklig stämning i bilden.

Annars har första veckan ägnats till att komma till rätta i stan och på universitetet. Det är stor skillnad mellan en torr sommar i Sverige och det nu över 30 grader varma, fuktiga och subtropiska Taipei. Tidskillnad plus ständigt oljud från luftkonditionering har gjort att jag sovit lite dåligt. Men mitt intryck av stan e mkt bra. Min första Taiwaneiska vän, (Bruce, till vänster i bilden nedan) har varit mycket gästvänlig och visat mig många bra spots.

Goodbye's too good a word, so I'll just say fare thee well

2009-08-22T02:50:00.000-07:00

Okej, nu sitter jag här på Heathrow seglandes iväg från den bästa sommaren i mitt liv. Platsen för mina tankar till en iaktagelse min mamma gjorde vad gäller barngrupper. Hon upplevde stor skillnad på skolbarn i Skärholmen och Norrtälje vad gäller förmågan att samexistera på liten yta. Det handlar väl om social träning alltså (och mycket KTH-skills), men hur detta Heathrow kan fungera övergår ändå mitt förstånd.

Med risk för att framstå som pretantiös vill jag droppa en dikt som handlar om mig, er och det faktum att vi nu ska skiljas för ett jävla tag:

Att strypa fågelungar

Mitt liv hotade att bli
en tråd
i en färdigsydd duk
därför måste jag dra mig ur

trots den smärta det tillfogar dig
trots den smärta det tillfogar mig

Att än en gång skiljas
- vågar jag ta detta ord i min mun? -
är som att strypa fågelungar
krossa de sköra äggen i boet
dräpa vårt ofödda barn

Jag ser på mina händer
fågeldödarhänder
Jag sörjer dig
med varje fiber i min kropp
men inser ändå
att denna smärta är ofrånkomlig
Att våra liv
är till för att leva och inte för att levas

Nu måste våra inre människor
ta våra kroppar i besittning

av Peter Curman (Ännu spinner tiden, 1978)

Och så citerar jag Bob Dylan: "I'll let you be in my dreams if I can be in yours"

Såld är Såld

2009-07-30T10:09:00.000-07:00

Var häromdagen på Weekday vid Hötorget. Jag var på jakt efter ett par gråa chinos och försökte fråga ett butiksbiträde var dessa kunde finnas placerade. Butiksbiträdet kom att visa sig vara en riktig idiot. Jag vill inte hänga ut någon specifik landsända men jag kan säga att hon var en sådan där vars enda ärende i storstan är att (försöka) leva Söderspeciellhipsterlivet. Som egentligen inte alls är speciellt. Hon var så upptagen av att spela intressant och oengagerad att hon vägrade visa mig rätt. Efter att jag till slut hittat byxorna och skulle betala började knaset. På kortläsaren stod det att jag skulle hosta upp med 130 spänn. Jag var inte hundra på vad t-shirten och chinosen som jag plockat på mig skulle kosta tillsammans men inte fan kunde det räcka med 130 kr. Trött som jag var mumlade jag att detta kan väl inte stämma. Butiksbiträdet kände sig påhoppad och gick genast till kontringsattack "Vad fan har jag gjort för fel?" Jag ångrade mig genast, hade jag bara tryckt på okej hade jag ju kommit undan för 130 kr men hade redan hunnit få ur mig att summan var orimligt låg. Beredd på att nu få betala det dubbla kommer nästa överaskning. Den lata hipstern säger utan ett leende att det är min dag idag för det är tydligen krångligt att fixa om med köpet. Köpet var inte ens genomfört och jag uppskattar att det skulle ta cirka fem sekunder att få det rätt. Men allt för hennes jagbryrmejejimage. Nej mitt hjärta klappar ej för sånt som hon sysslar med, jag trivs bättre med att traska runt i förorten och känna öllukten och tystnaden i våra skumma små parker. Här slipper vi dessutom sommargäster som åker 47an från Djurgården och inte fattar att Sergels org är slutstation och försöker knuffa sig igenom en knökfull buss med ursäkten att de måste hem till Scandic Hotell. Innerstan är ute, för min del. Peppar inför Florence Valentin på Way Out West.

2009-07-23T01:30:00.000-07:00

Var just på minicykelsemester i Kullabygden, i vars åkrar en del av mina rötter finns. Helvetes fint är det när det blommar som nu.

Te hos Flickorna Lundgren kostar 47 kronor.

Vistelseort: Vejbystrand

2009-07-15T14:05:00.000-07:00

1.
I onsdags var det dags för det årliga Båstadshänget. Såg först den forne världsettan Marat Safin som verkar ha gått ned sig rejält och kändes verkligen som en "föredetting". Vi lyckades i alla fall smita in på någon slags vipsektion och satt tre meter från en kepsprydd Peppe Eng och fick även äran att hålla in benen för en förbipasserande Per Morberg. I nästa match ställdes tidigare segraren Tommy Robredo mot ngn dålig kvalspelare med för långa shorts och kepsen bak och fram. Jag tror han hette typ Luczak. Luczak förlorade så klart och jag blev dessutom 200 kronor rikare (om Robredo förlorat hade jag blivit 2000 kr fattigare). Och fint väder var det, och mkt schyssta bilar. Jag gillar verkligen stämningen och konceptet om jag undviker att tränga in för mycket under ytan. Läste en intervju i förra söndagens DN med ngn ledare för ngn festorganisation (skulle gärna hänga ut honom men jag har glömt namn) där han på frågan om han skulle se någon tennis, svarade att det hade han tyvärr inte tid till. Men kom igen! På hur jävla stort allvar kan man ta sig själv. Det han gör är att spruta champagne, ragga, ligga och att vara bakis - SCHTEEKA helt enkelt. Fine, men han behöver ju inte låtsas som han jobbar med pandemifrågor på WHO.

Jag har en ofattbart charmig granne på 3 år. Förra sommaren var han blyg som en viol men i år "pratar han om allt". Det känns verkligen, till skillnad från de flesta människor, som att han säger precis vad han tänker. Vi slipper ironi, cynism, eller tankar om vad han kan få ut av konversationen. Hans vanligaste ord är "Jaa" och hans sätt att använda det har fångat mitt intresse. Han använder det helt annorlunda än vad som är brukligt och ibland tror jag till och med att han använder det som negation. Oerhört charmigt. Kalla det för felaktigt språkbruk om ni vill, men det är jag faktiskt jävligt osugen på. Ibland använder jag själv medvetet ord på ett "felaktigt"(enligt en ordboks eller besserwissers definition) sätt och det brukar kännas riktigt skönt. Även om det språk jag använder ofta känns som långt ifrån mitt eget, vill jag hävda min rätt att kunna retas med det. I samma DN som rapporterade från Båstad fanns också en essä av Inger Ederfeldt som disskuterade religion (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ar-det-konstigt-att-man-langtar-1.909845). Hon framhåller vikten av insikten att ett ord (i detta fall Gud) kan bära olika betydelse för olika människor samt variera över tid. Jag känner starkt för denna typ av ödmjukhet inför varje individs egna språkvärld.

I samband med att jag flyttstädade min exlägenhet i Lund hängde jag med pappa till landsarkivet (http://www.statensarkiv.se/default.aspx?id=2233&refid=1194) där han ägnar sig åt släktforskning. Med vita handskar dök jag in i tjocka böcker fulla av boupptäckningar. Det var smått komiskt och samtidigt rörande att se att exempelvis fiskekrokar var högt värdesatta och ansågs nödvändiga att ha med i boupptäckningar. Bortsett från eventuellt släktskap med arkitekten och greven Nicodemus Tessin, verkar det smutsigt och jordigt - det vill säga att hela högen är bönder. Det känns ju i alla fall rejält, inga jävla festfixare som lallar runt i Båstad och Visby inte!

tack

2009-06-23T04:00:00.000-07:00

Tack Tomas Alfredson och John Ajvide Lindqvist, tack till er för bra våld. Sedan jag såg Låt den rätte komma in i vintras har det börjat att mördas i mina drömmar. Några gånger har det till och med hänt i den där simhallen, och andra gånger mindre tydligt men ändå har jag varit övertygad om att de är inspirerade av filmen. Det är obehagligt och det känns bra, för det ska väl mord vara? För mig visade Låt den rätte komma in en annan dimension av våld än vad jag är van vid. Det hade med styrkan i och rätten till individens fantasi att göra. Det görs säkert mycket bra svensk film, men den når vanligtvis inte en hobbykonsument som mig. Det som når mig, typ Stieg Larsson, Beck mm, talar inte samma språk som jag.

Vidare vill hobbykulturkritikern uppmana er som befinner er i Stockholm att gå och kolla på fotoutställningen Åter till verkligheten på Moderna. Jag har aldrig upplevt så mycket grym fotokonst och fotojournalistik samlad i Stockholm. Okej då tar vi musiken också: Merriweather Post Pavilion med Animal Collective, My Maudlin Career med Camera Obscura, Veckatimest med Grizzly Bear med mera.

4/6

2009-06-04T07:52:00.000-07:00

Jag skrev nedanstående 4/6, men upptäckte just att jag då glömde att publicera.

Jag hamnade i en obehaglig sinnestämning efter att ha scrollat igenom 京报网(beijingdaily.com.cn) och 人民网(http://www.people.com.cn/) med flera. De är i övrigt relativt seriösa tidningar och det är just detta som får mig att känna obehag. Ett flygplan har försvunnit från radarn, Robin Söderling har piskat ut Nadal i Franska Öppna med mera. Alla dessa internationella nyheter finns, likt i svensk media, med. Men inte DET DÄR, DET DÄR som var huvudrubrik i DN den 4/6, och som utspelade sig bara några kilometer ifrån ovannämnda kinesiska tidningars redaktioner. Deras agerande kan liknas med något du trodde var en vänskap, där din cyniska vän lyckats förklä sig i vänskapens färger, bara för att få möjlighet att manipulera dig från nära håll, eller för att hindra dig att bli vän med någon annan.

2009-04-25T02:13:00.000-07:00

Boken The Rum Diary väckte min slumrande äventyrslust. Något ville suga mig ut genom mitt fönster på Kastanjegatan, iväg över Lunds sjukligt välskötta innergårdar med sin likriktade idyll, mot något annat.

Jag fick för någon månad sen låna boken av en vän. Författaren, Hunter S. Thompson är antagligen mest känd för boken bakom filmen Fear and Loathing in Las Vegas. The Rum Diary utspelar sig på 50-talets Puerto Rico, som vid den tiden upplevde en Boom likt vår tids Thailand. Handlingen utgår från ett gäng journalister på en amerikansk tidning.

Historien är otroligt blöt, det klunkas rom sju dagar i veckan, vilket i sig gör den mkt underhållande. Men den har också en mörkare sida, som jag själv kan känna igen mig mycket i från mina egna erfarenheter i Kina. Den ger uttryck för en insikt om den vilsenhet och skam som lätt kan uppstå genom att kasta sig rakt in i en främmande kulturell kontext, där ens roll är mycket oklar. Och dessutom vad gäller 50-talets Puerto Rico och dagens Kina, en överlägsen köpkraft som ger en biljett till en rik och grisig buffe där ingenting är förbjuden frukt. Samtidigt kämpar en journalistiskt idealism för sin överlevnad, och det är en inget lätt match när rom dricks som kranvatten.

"Like most of the others, I was a seeker, a mover, a malcontent, and at times a stupid hell-raiser. I was never idle long enough to do much thinking, but I felt somehow that my instincts were right . I shared a vagrant optimism that some of us were making real progress, that we had taken an honest road, and that the best of us would inevitably make it over the top.

At the same time, I shared a dark suspicion that the life we were leading was a lost cause, that we were all actors, kidding ourselves along on a senseless odyssey. It was the tension between these two poles – a restless idealism on one hand and a sense of impending doom on the other – that kept me going" (sid. 5)

Hunter S. Thompson är även sportjournalist och använder sig av en intressant liknelse:

"Not much of what he said was original. What made him unique was the fact that he had no sense of detachment at all. He was like the fanatical football fan who runs onto the field and tackles a player. He saw life as Big Game, and the whole mankind was divided into two teams –Sala’s Boys and The Others. The stakes were fantastic and every play was vital – and although he watched with nearly obsessive interest, he was very much the fan, shouting unheard advice in a crowd of unheard advisors and knowing all the while that nobody was paying any attention to him because he was not running the team and never would be. And like all the fans he was frustrated by the knowledge that the best he could do, even in a pinch, was to be run into the field and cause some kind of illegal trouble, then be hauled off by guards while the crowd laughed." (sid. 42)

Beskrivningen av hans vän känns mycket aktuell för mig. Jag tänker på min, och antagligen 100 miljoner andras, bloggar. Vissa skriver om väldigt personliga saker och andra har åsikter om allt mellan himmel och jord. 1 procent feltolkas och 98 procent seglar iväg långt borta någonstans, där det varken kan höras eller synas. Det känns som vi har oändligt tid till att fundera tyst men bara några få snabbt glömda ögonblick att få respons. Men egentligen stör det mig inte alls, det är bara ett konstaterande. Jag har modet, men inte lusten, att springa in på planen.

Stig

2009-04-13T10:16:00.000-07:00

Var inne på fotografen Anna Simonssons hemsida och hittade detta fantastiskt coola porträtt av Stig Larsson, författaren till boken Autisterna, som rörde om i min själv i början av detta millenium och sedermera givit namn åt denna blogg. Rekommenderar starkt att gå in på www.annasimonsson.com och kika runt, hon har tagit en hel del bra porträtt.

Dalarna, bilder

2009-04-02T05:40:00.001-07:00

Men kom igen nu tåget! (Mjölby station)

Mora station

Dalahästen for president! Den verkar stå emot finanskrisen fint. (förstora bilden och läs texten på skylten!)

Dalarna

2009-04-02T04:20:00.000-07:00

Helgen spenderades i Dalarna och närmare bestämt Mora. Senast jag var där var för ungefär fem år sedan och innan dess brukade jag åka dit mer regelbundet. För mig fungerar det lite som så att när jag återvänder till en plats, känns mitt liv plötsligt skrämmande kort och överskådligt. Man brukar väl säga att det känns som om tiden stått still? Så känns det inte för mig. All tid emellan de här fem åren suddas plötsligt ut, de är tagna ifrån mig och då har tiden väl knappats stått still? Kanske använder man utrycket för att beskriva något annat. I min vardag i Lund är mina tidsreferenser i praktiken bara: nu, igår och förra veckan, imorgon och nästa vecka. Utifrån det perspektivet känner jag mig trygg, det finns ju nästan oändligt många morgondagar. Jag kan få en liknande känsla när jag vandrar en speciell stig på heden i Vejbystrand. I Vejbystrand har jag varit varje sommar sedan jag föddes. På den där stigen brukar en summering av året som gått alltid att dyka upp i mina tankar. Och det är den där hemska känslan av överskådlighet. Jag staplar upp mina erfarenheter i högskolepoäng och lönebesked. Där och då är all god smak av livet: bilderna av de vänner jag träffat, smaken av ölen efter en produktiv vecka, känslan i kroppen efter årets första snö eller tö, som bortblåst. Det enda som fungerar är att träffa vännerna, dricka ölen, känna på snön och sola - minst en gång till!

Det positiva upplevelserna just den här helgen kan sammanfattas i två ord: umgänge och skidåkning. Och bastubadning såklart. De negativa kräver hela två stycken:

Vi åkte tåg fram och tillbaka. På vägen upp hade vi byte i Mjölby som egentligen skulle vara i tjugo minuter. Nöjda sprang vi iväg och köpte pizza som vi såg fram emot att äta på tåget. Men istället fick vi avlida pizzorna i ett mycket sunkigt väntrum. Tåget var nämligen trasigt och vi fick vänta i närmare två timmar på nästa. Stämningen i väntrummet var tragikomisk, i början komisk men snart vägde tragiken betydligt tyngre. Ungdomar, som klippta och skurna för en uppföljare till Fucking Åmål, vilka frivilligt tillbringade fredagskvällen på Mjölby station i väntan på att "någon kunde ta dem någon annanstans", delade väntrummet med alkisar och oss arga resenärer. När vi satt där på resväskorna och försökte få ner pizzorna lyckades en av alkisarna tappa kopplet till sin hund. Jag var helt övertygad om att den stackars hunden omedelbart skulle rusa mot pizzorna. Men det gjorde den inte och jag är fortfarande mycket förbryllad. Resan avslutates med en taxiresa från Borlänge till Mora och taxametern slutade på över 2000 kronor. Tågkompaniet förlorade en hel del den kvällen.

Hemresan var punktligare, dock gav den mig en rejäl portion vemod som jag ännu inte helt lyckats bli fri från. Sträckan Borlänge till Mjölby var ingen upplyftande syn i måndags eftermiddag. Grå snö och brunt gräs omgav tusentals hus i förfall - förde mig in sinnestämningen absolut motsatt till den framkallad av en stjärnklar natt. Gissar iofs att de hus som ligger precis nära järnvägsspåret inte är representativa. De är antagligen byggda innan spåret och ingen vettig människa vill väl bo granne med ett tågspår? Det kändes som de bodde ngn i ungefär vartannat hus och jag kunde inte hjälpa att tänka att hälften av dem var Engla-mördare. Förlåt mig för mina fördomar. Något som är än mer deprimerande än boningshusen är alla dessa lador och ekonomihus. De bara står där och väntar på att ruttna ner i jorden. Småjordbruk existerar väl knappt i Dalarna och dessa röda hus har således inte längre något syfte. I bästa fall kan de kanske fungera som gömställe för en trasig gräsklippare eller en rostig Volvo 240.

2009-03-23T05:27:00.000-07:00

För ett par veckor sedan var jag i behov av en ny innebandyklubba. Efter att ha åkt upp med Lunds enda rulltrappa stegade jag in på Teamsportia. Direkt insåg jag att det måste ha varit väldigt många år sedan jag senast besökte en svensk sportäffar. Förr i tiden var det väldigt många besök. Jag minns hur vi på mellanstadiet åkte tunnelbanan ända in till Hötorget för att kunna besöka de stora Intersport- och Stadiumbutikerna på Sergelgatan. Det var utflyktens enda mål. Vi köpte aldrig något, bara gled runt och kände på fotbollsdobbar och testade innebandyklubbor. Skulle man verkligen köpa något var såklart päronen med. Den hemska ljussättningen, doften av gummi och skumma människor som väljer att handla kläder i en sportäffar kallade tillbaka dessa minnen nu på Teamsportia. Och de förundrar mig verkligen hur vi kunde se det som ett nöje. Något annat som bevisar hur hett det var med sportaffärer är att jag har ett antal kompisar som nöjt praoade i sportaffärer. Tiden går och man tvingas växa upp, för när allt kommer omkring är det ju väldigt härligt att vi tillät oss att slösa bort våra eftermiddagar på ett så icke-duktigt/nyttigt/kulturellt sätt.

Dödens bro

2009-03-15T12:01:00.000-07:00

Hittade den här bilden när jag kollade igenom mina Pekingbilder tagna i höstas. Bilden är tagen på en gångbro över Pekings fjärde ringled. Texten på skylten kan översättas till ungefär: "För din säkerhet, var snäll och stanna inte länge". Jag blev lite fundersam över vad för fara som avses. Är bron på väg att braka samman och man riskerar att ramla ned på en av de 10 körfälten? Nja. Rånrisken måste också ses som betydligt lägre än på många andra platser. Jag gissar på att det har med föroreningar att göra. Har dock svårt att någon människa skulle stå på den där bron och frivilligt inhalera svarta avgaser, det är inte direkt inbjudande omgivning på samma sätt som typ franska rivieran eller Kebnekajse.

Djingis Khan var en mes?

2009-02-19T12:31:00.001-08:00

Tidigare ikväll hade jag föreläsning i kinesisk historia och ämnet var den mongoliska invasionen. Vi blev visade porträttet ni kan se ovan. Jag kunde inte låta bli att räcka upp handen och säga att det första som kom till mig när jag såg porträttet var att han såg riktigt mesig ut. Jag fick medhåll och ngn annan fyllde i med beskrivningen "bäbis förklädd i skägg". Och denna mesiga uppsyn till trots lyckades han lägga en stor majoritet av Euroasien under sig. Skulle kanske kunde användas i någon larvig peppföreläsning om att "alla kan lyckas". Skämt åsido, vår föreläsare sa att porträttet antagligen var från en lugnare period av hans styre och syftet kanske var att ge just ett milt intryck för att lugna ner stämningen. Jag kan säkert läsa mig till hur det verkligen förhåller sig men det orkar jag inte, jag behåller hellre mitt plumpa och mycket icke-vetenskapliga första intryck av honom som en riktig mes!

Giftig som en svart mamba

2009-02-15T09:44:00.000-08:00

Jag har i tidigare inlägg försökt uttrycka en känsla(en bland många positiva!) av utanförskap som växte fram under min tid i Kina. Och det verkar som jag inte kommer undan trots att jag gömmer mig i en skånsk småstad. När det är slut på nya The Office-avsnitt, roar jag mig ibland med att ligga i sängen och kolla på en kinesisk tv-serie som heter "奋斗"("Struggle" på engelska). Serien hadlar om rika pekingungdomars diverse löjliga problem, men den är underhållande och stämmer faktiskt ganska väl in med det jag själv lyckats lista ut av vad som försegår i unga pekingbors huvuden. En av huvudkaraktärerna heter 米莱 och blev dumpad av sin pojkvän efter att han hookat upp med hennes BFF(best friend forever=)). 米莱 kan inte släppa sitt ex och säger till honom typ att han är den bästa snubben på jordklotet och den enda hon vill ha. Hon berättar vidare vad hon tycker om amerikanska killar(hon har nyss varit i staterna och pluggat). Så här uttrycker hon sig: “他们长得像动物一样好看”("De är snygga på samma sätt som djur är snygga"). Vidare förklarar hon att de amerikanska killarna för henne inte känns riktiga(glömt kinesiskan). När jag hörde detta kändes det ungefär som det måste göra för en matematiker när han/hon äntligen får sin 10blackboard-tavlor långa ekvation att gå ihop. Nästan i alla fall, det lustiga är nämligen att jag när jag bodde i Kina, började forma denna tanken av att utlänningar ses på just som djur. Många kineser har en grundvärdering att alla utlänningar, eller egentligen bara vita västerlänningar är 好帅(mkt stilig för killar) eller 真漂亮(vacker för tjejer), och man får som utlänning ofta komplimanger om sitt utseende. Till en början är det förstås smickrande och man kanske tänker: "här kan man få vem man vill, eller ligga precis när man känner för det". Men det är mer komplicerat än så. Utlänningar konkurrerar inte på samma spelplan, utan förpassas till något likt en cirkus för exotiska djur. Jag vill dock inte generalisera för mycket, jag har kinesiska vänner som "ser mig för den jag är" och inte som en clown i gult hår som är i Kina för att underhålla med exotiska konster. Eller en björn från dalarna kanske? Eller en gås från Skåne?

Halvdåligt byte

2009-01-29T13:18:00.000-08:00

Min gamla titel "I Kina denna höst, med min bittra humor som tröst" har uppenbarligen blivit inaktuell, jag är inte i Kina och det är inte höst. Den nya blir ju lite som en ny vers som kan vara nästa del i samma psalm, men jag tycker ändå inte direkt om den. Den får ändå stå kvar tills vidare....

Pucko

2009-01-26T09:03:00.000-08:00

Okej, nu går jag ut offentligt: jag befinner mig inte i Kina längre utan i Lund. Kanske tappar denna blogg sitt ursprungliga syfte(vad det nu var? Någonting i stil med en vägg där jag kunde spreja bittra tankar om mitt liv i Kina när jag kände att ingen förstod mig. Därav kanske ni har fått uppfattningen av att jag haft ett helvete därborta, men mestadels har jag haft det kanon och då haft så roligt att jag inte haft tid att skriva, höhö). Det blir hursomhelst ett försök till fortsatt underhållning.

Det finns tre sätt att ta sig från Stockholm till Lund om man inte har egen bil eller är en sån där som drar på sig en slimmad sidendräkt, en futuristiskt cykelhjälm, hoppar upp på sadeln och skär sig fram med sina spaghettismala Giro de Italiadäck genom Sveriges vinterslask. Det första alternativet är flyg. Flyg är en lurig historia, det första priset och den första tiden som visas är alltid lockande, men...sen är det: att vara på plats en timme innan planet lyfter, att åka en dyr flygbuss, att landa i Köpenhamn och sedan åka över Öresundsbron med ett dyrt tåg. Dessutom har jag flugit en hel del på senaste tiden och har börjat obehagas av det alltmer. Tycker alltid det känns som att det ska gå åt helvete när planen(som jag tycker sett nästan precis likadana ut sen 60-talet, de ser ju verkligen inte ut att kunna flyga) dunkar i marken. Andra alternativet är tåg: priset är högt men det är verkligen all inclusive och det stannar dessutom väldigt centralt i de flesta städer, det är tyst och bekvämt. Sista, ja verkligen sista, alternativet är Swebus, förlåt Swedbus, jag har alltid problem att hitta deras hemsida. De stjäl 9 timmar av ditt liv och du lär dessutom, i din vrålhunger och tristess, spendera pengar på ngn sunkig vägkrog, om du inte preparerar med köttbullsmackor, och så långt kan man ju inte gå. Sunkigheten får ha sina gränser. De har bara två saker att konkurrera med: ullaredpris och platsgaranti. De försöker framställa sin platsgaranti som en vänlig service, men vi förstår ju alla att det bara är ett desperat försök att värva de stackarna som just upptäckt att SJbiljetten de var sugna på inte alls kostade 95 kronor som det står överallt, utan 2000 kr.

Det blev det andra alternativet. 5:20 i morse bar det av. Nöjd slog jag mig ner i den nästan folktomma vagnen, slängde upp mina fötter på grannsätet och tänkte att detta kunde bli en riktigt behaglig resa. Det blev några avsnitt av amerikanska The Office men jag började känna mig allt tröttare. Just som jag skulle slå av datorn och lägga mig till ro stannar tåget i ngn random småländsk knutpunkt och in väller folket. Sova är längre inget alternativ då alla verkade supersnackglada trots att det är måndag. Bredvid mig slår sig en "stor"(väldigt stor) kvinna ner. När jag tänker slänga på en ännu ett The Office upptäcker jag att batteritiden är på väg att rinna ut. Det finns ett kontaktuttag mellan sätena, men kvinnan är helt enkelt för "stor" och hennes lår blockerar kontaktuttaget. Jag kan väl inte begära att få trycka in sladden i hennes lår? Men samtidigt gäller ju hennes biljett bara för ett säte och inte det "gemensamma" utrymmet emellan. Dessutom drack hon en fet och söt Pucko tillsammans med en ännu fetare och sötare Snickersbar, det gör ju ingenting bättre....

Lögnregniga Yunnan

2009-01-19T08:56:00.000-08:00

Yunnan är en provins i sydvästra Kina som jag länge velat åka till och förrförra veckan blev det äntligen av. De positiva upplevelserna var den fantastiskt vackra naturen och den otroligt friska bergsluften som var bra medicin efter nästan fyra oavbrutna månader i Peking. Mycket fräsch lokalodlad mat också, som också bryter starkt mot Pekings oljedrypande syltor.

Jag fick dock också en ordentlig portion frustration nedtryckt. Lögner är mer okej i Kina än i Sverige. Det ljugs för att göra saker enklare och för att slippa säga saker som är besvärligt rakt ut. Vita må dom kallas men ofta med ordentliga smutsfläckar. Har tex upptäckt att kineser ofta har två mobiler och min tolkning är att det för ljuga för och trixas med varandra. Efter metodiskt tjuvlyssnande på bussar o.s.v har jag kommit fram till om att många ljuger och ljuger och ljuger, ofta om helt onödiga saker, typ som att dom är på tunnelbanan när dom i verkligheten sitter på bussen o.s.v.

I Dali planerade vi ta en lift upp på ett berg. Biljetter köptes på en resebyrå men väl framme vid liftstationen tog det stopp, de sa att det var för kraftig vind så det var inte säkert att åka upp, kanske lite senare skulle det gå blev vi tillsagda. Vi strövade runt lite i krokarna och kom så småningom tillbaka till liftstationen och nu ville de( jag kunde inte märka ngn skillnad i vindstyrkan) hissa upp oss. Vi tyckte dock inte det var värt det då liften snart stängde och vi skulle ungefär bara hinna upp och ner. Jag begärde återköp av biljetterna och det gick så klart inte, PENGAR ni vet, det ger sig ingen ifrån frivilligt. Liftsnubbarna hävdade att detta var resebyråns ansvar, och det var ett annat företag och ja...giriga idioter. Tillslut ersatte hotellet då de insåg att det på längre sikt kanske var lönsamt att skapa sig ett gott rykte bland turister.

Andra dagen skulle vi göra ett nytt försök. Iväg till resebyrån bar det igen. "För kraftig vind", men nu började jag förstå....det är så klart för att det är för lite folk och det tycker inte det är lönt att sätta på liftjäveln. Jag konfronterade dom, först blånekade dom och fortsatte och tjata om sin vind, jag bad dom lämna stolarna och gå ut och känna på vindstiltjen. Hade lust att bjuda med dom till Åreskutan en blåsig dag med 20 minus. Raseriet bröt loss och tillslut fick jag svinen att erkänna. Lurat hade dom gjort från första början och ändå hade de mage att inte låta oss återköpa biljetterna. Men skämdes gjorde dom inte utan bara klagade på att det var lite turister. Undra på! Ett annat exempel kan vara att en jag bestämt med möte med en kinesisk vän vid 7. Vi kan kalla honom Herr Käpp. Jag kommer lydigt fram klockan 7, klockan halv åtta har Herr Käpp fortfarande inte kommit, jag ringer Herr Käpp och frågar var han är. På tunnelbana svarar Herr Käpp, men jag kan höra att Herr Käpp är hemma, jag konfronterar Herr Käpp och anklagar Herr Käpp för att ljuga. Jag blir arg och Herr Käpp erkänner men tycker samtidigt inte att han gjort något fel utan istället att jag är boven som som blivit upprörd för en smågrej. Resultatet är alltså att jag står med byxorna nere eftersom det hos Herr Käpp saknas en komponent av samvetet som är otroligt viktigt i mitt.

En känsla av utunförskap har vuxit sig allt starkare efterhand som min tid flutit på i Kina, tvärtemot det man kanske förväntar sig, att ju mer man förstår och lär sig ju lättare blir kulturella skillnader. Jag känner mig mer annorlunda och utanför än när jag kom. Jag har lärt mig känna igen alla de små signaler som sänds ut för att bekräfta bilden av mig som främling. Och de sticker som giftpilar i min vita hud. I Lijiang ville vi vandra upp för på ett berg. Först var vi tvugna att köpa biljetter(som idags krävs för alla platser i Kina som käpparna har upptäckt att turister besöker, PENGAR ni vet). Efter att vi traskat igenom parken som var fylld av shoppingbord med fula grejor kom vid fram till en grind. Och här var det stopp, en kvinna sa att man måste vara en grupp på minst fyra för att få gå upp. Anledningen hon gav var att de på senare tid hade skett eldsvådor på berget. Fler personer+eldsvudor, jag vetefan vad det hade med varandra att göra. Lögner bara såklart men bomjäveln kom vi inte förbi bara för att jag lärt mig genomskåda käpplögner. Ner igen till ingången bar det och jag sa att antingen ger ni oss pengarna tillbaka eller så får en av er hänga med på berget. De tyckte inte om mina ideer och hänvisade till en miniatyrskylt där det längst ner stod att man måste vara minst fyra, och att vi borde tänkt på detta innan vi köpt biljetter. Ungefär som det där femsidiga Comviqavtalet i blått smörpapper som ingen jävel läser igenom. Och följa med oss upp hade de inte tid med, de hade jobb att sköta sa de små tjockisarna sittandes i en stor grupp runt ett bord med ett pågående kortparti på. Rasande störtade jag in igenom och vi provade en annan ingång och där satt turligt nog bomvakten och sov. Väl uppe på berget startade jag en eldsvåda. Nej nej. Dock mötte vi massor av andra vandrare gåendes helt ensamma. Ner vid foten igen frågade jag de parkvakterna hur detta kunde komma sig. De svarade att med kineser var de annorlunda de kunde gå en och en, men det ansågs farligt för oss utlänningar. Nu pratades det inte om eldsvådor utan om att utlänningar som oss tidigare blivit rånade uppe på berget. Jovisst...jag vet inte vad dom hade för hemligheter på sitt lilla berg...Ngt annat som gör mig upprörd när jag tänker på detta är att vi blev bedömda vi var vita. En svensk med asiatiskt utseende hade såklart inte haft några problem att komma förbi bomen. Rasism och okunskap.

För ögonen var det i alla fall vackert som en tavla:

Black dragon pool i Lijiang

Mäktiga Jadesnödrakberget på över 5500 meter

ibland blir det inte som man tänkt sig

Vy över huvudgatan i byn Baisha(白沙), historisk huvudstad för minoritetsfolket Naxi(纳西)

Vackra blommer i Dali(大理）

Vackra tak

Rökelsestuga

Jag undrar varför den bakre figuren är nattsvart

Tecknet för Buddha

Mer bilder från 798

2008-12-14T01:13:00.000-08:00

Ett pensionerat lok och jag

Grym tavla på Bruce Lee som mina väggar inte skulle banga på

Buddha is getting dirty

2008-11-30T23:46:00.000-08:00

Oavsett vad för lidande jag tvingas möta, så finns i mitt hjärta ett självständigt konstens himmelrike

2008-11-30T22:39:00.000-08:00

Jag tolkar författaren Zhous(周) ord som en hyllning till konstens och kanske även fantasins kraft. Även om min kunskap och förståelse för konst är mycket begränsad så uppskattar jag nästan alltid, på mitt ytterst subjektiva sätt, att uppleva det. Det kan verkligen få mig på andra tankar som man brukar säga, varför jag också fastnade för Zhous ord. Hela förra lördagen spenderade jag på "798 Art Zone", ett före detta fabriksområde som numera hyser hundratals konstgallerier. Ovan är lite av vad jag såg:

2008-11-19T01:00:00.000-08:00

Min senaste vecka har varit stormigare än Bermudatriangeln. Förra onsdagen när jag som vanligt ivrigt skulle låsa upp dörren ville det sig inte. Någon jävel hade ficklat med låset. Min första tanke var att det hade med det faktum att alla mina freakiga sambos varit borta i nästan två veckor. Jag konsulterade en nyckelkopierare på gatan och han var däremot övertygad om att en tjuv varit på låset. Helvete helvete, i det här ögonblick bestämde jag mig för att om mitt pass, laptop och kontanter som allt fanns i lägenheten var borta, var det omedelbar hemresa som gällde. I tillägg hade jag sovit dåligt. Kombinationen sände mig in i en märklig sinnestämning. Stress över att inte veta om mina tillhörigheter fanns kvar i lägenheten, en väldig ilska mot de idioter som skapat dessa problem för mig. Kände helt enkelt att jag inte hade något att förlora och började attackera dörren med karatesparkar. Resultat= smärtor i foten. Nyckelkopieraren gav mig numret till en "kompis" som tydligen skulle kunna fixa "lås". Efter en ungefär en kvart seglade en lustig typ in på sin motorcykel. Fortfarande iklädd Yamahaskinndress började han med skruvmejsel och hammare jobba med mitt lås. Hans totalt opprofsiga uppsyn och metoder gjorde att jag trots den skitjobbiga situationen inte kunna hålla mig för skratt. Efter en timme lyckades han till slut knäcka låset. Grejorna var kvar!!!

Efter den lugnande upptäckten slog mig åter tanken på att det måste ha med att kineserna var borta att göra. Således vandrade jag bort till det fastighetskontoret som hade hjälp mig att hitta rummet. Väl framme möttes jag av samma smilfink som en gång hjälpt mig att skriva kontrakt. Han var upptagen med att leka med en penna och såg ytterst oberörd ut av min uppenbarelse. "Du kommer ihåg mig va?" frågade jag. "Inte direkt sa han" Jag förstod omedelbart att den här skojaren var inblandad i det som hänt. Min konstiga sinnestämning gjorde att jag blev fruktansvärt otrevlig, jag började skälla på honom i mycket en förnedrande ton och hota honom med att jag skulle använda mina mäktiga kontakter för att skada honom. Det bet inte så värst, han påstod fortfarande att han inte visste vem han var. En ide, under hans skrivbord slog jag utan att han såg hans nummer. Och mycket riktigt uppe på skrivbordet började hans skabbiga mobiltelefon att ringa och utan ont anande svarade han. Först då förde jag upp mina telefon och mycket nöjd frågade jag "vi känner fortfarande inte varandra?" Min psykologiska terror lyckades äntligen knäcka honom och han erkände äntligen att vi hade en relation. Dock vägrade han såklart ersätta mig med pengar. Två timmar senare var det dock annat ljud i skällan. Min storartade återkomst med två sköna poliskonstaplar gjorde att de plockade fram miniräknaren och frågade hur mycket jag ville ha. Mycket!!

Trots den ekonomiskt lyckosamma utgången kvarstod ju dock ett problem, jag var hemlös. Efter lite letande dök möjligheten för mig att bo hos en svensk och en amerikansk kompis upp. Så på den vägen e det.....

Min klass

2008-11-09T23:31:00.000-08:00

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag var missnöjd med plugget. Sen några veckor tillbaka har det förändrats till det bättre. Efter mycket klagomål bestämde sig institutionen för att starta en ny klass. I klassen är vi bara fem studenter så det är verkligen bra för att studera språk. Vi är ett brokigt gäng med väldigt olika fritidsintressen som man brukar säga men alla är trevliga.

Blev mkt fundersam över ngt jag såg i en kinesisk tv-serie härom kvällen. Det var ett ungt par som var på en bröllopsagentur för att planera sitt bröllop. Killen fick plötsligt syn på en övervikti kvinna i bröllopsdräkt varpå han började åma sig och fick verkligen hålla i sig för att inte spy. De jag undrar är vad de sa till den stackars kvinnliga skådespelaren, kanske: "du är perfekt för statistrollen som brud som är så äcklig att män vill spy, vad sägs?" Eller så lurade dom henne med typ "Vill du spela en läcker brud?" Och så fick hon en trist överraskning när hon ser sig själv på Tv. Vad tror ni?

Peking e bra idag

2008-11-05T01:56:00.000-08:00

Nu har jag oabrutet tillbringat 2 månader och 4 dagar i Peking och är redan lite småförälskad i stan. Enligt Folkets Dagblad hade Peking Oktober månad 24 soldagar. Vet inte exakt hur de definierar men jag instämmer med att säga att det har varit sagolikt bra väder under min tid här. Har precis avnjutit en Mojito i eftermiddagsolen på en av Nanluoguxiangs alla takterasser. Snart bär det av hemåt på cykeln, slingrandes mellan trum och klocktornen och längs stränderna av Houhai och Xihai ska jag röra mig mot Xizhimen. Bebyggelsen är låg och liknar till utseendet nästan en bys, men det faktum att det är en av de mest centrala delarna av huvudstaden i världens folkrikaste land gör att det myllrar. Denna gatubild är en av de saker som gör Peking för mig, det är helt olikt någon annan asiatiskt storstad jag besökt, där centrum brukar ugöras av skyskrapor i stål och glas(vilket jag iofs också gillar).

En grej som faschinerar mig är utbyggnaden av stadens tunnelbanenät. Jag orkar bara säga att utbyggnaden sker fort och i svårförståeligt stor skala, resten kan ni läsa själva en.wikipedia.org/wiki/Beijing_Subway Särskilt imponerad är jag av det finns planer som inte kommer förverkligas om tiotals år. Det får mig att känna mig trygg att folk verkar kunna förvissa sig om delar av en så avlägsen framtid. Jag vet ju ju inte äns vad jag ska göra till våren!!

My hood

2008-10-29T23:27:00.000-07:00

Min lägenhet och mitt universitet är båda belägna på gångavstånd från Xizhimen, som är en knutpunkt för tunnelbana samt ett gigantiskt shoppingcenter(delen innan kommatecknet klingar mäklare eller hur?). Shoppingcentret hyses i de tre äggformade(på kinesiska i folkmun faktiskt 三个鸡蛋!）byggnaderna på bilden. Äggen är ett, särskilt på kvällen, utmärkt riktmärke när jag cyklat vilse. Annars hänger jag ofta i Xizhimen för att äta, handla och dricka kaffe.

Den här säsongen är värmd, röd (bilden är också förrödgad) sötpotatis mkt poppis gatumat. Inte riktigt min melodi men.....

Detta tecken hänger tätt i Peking. Det betyder grillspett. Det som fångade mitt intresse med just den här skylten är att tecknet är lite knasigt. Tydligare skrivet 串(chuan4), alltså med två munnar. På skylten är det snarare två horisentella streck(横heng2). Denna kombination bildar dock inget tecken i modern Kinesiska (enligt mina lexikon iaf). Min slutsats är att anledningen till att skylten kan se ut så här utan att misstolkas måste måste vara det just faktum att det inte finns något tecken med två horisontella streck. Grillspetten är för övrigt oftast jäkligt goda =)

回族hui2zu2(ett muslimskt minoritetsfolk i Kina)snubbar lagar grymma nudlar.

Vill döda

2008-10-26T05:23:00.000-07:00

I fredags hände ngn riktigt trist. Spelade fotboll på Beijing Normal University och lyckades bli bestulen på allt de där viktiga: nycklar, plånka och dyr mobil. Har generellt sätt upplevt det väldigt tryggt under min tid i Kina och därför brukar jag bara lägga min tillhörigheter i lite kläder vid sidan av fotbollsplanen. Kineserna gör det också. Det stod mig dock dyrt den här gången, när jag skulle kolla tiden på mobilen hittade jag inte min jacka. Frustrationen var ett faktum och jag sparkade i stolpar och kastade grejor. Så surt. Kom efter en stund underfund med hur det måste ha gått till. Precis innan vi börjat spela gled jag runt länge och pratade i telefon. De äckliga tjuvarna, som jag skulle strypa om jag hade de framför mig, måste ha lagt märke till att en utlänning gick runt med en dyr telefon, och sen väntade bara ut mig tills jag la ifrån mig den för att spela fotboll. Förlusterna är följande:

En nokia N95 fullproppad med nummer till sköna människor

600 sek i kontanter

En grym Kenneth Cole jacka

En mkt praktiskt plånbok

2 bankkort som tar 2 veckor att återfå

Bra hörlurar

Nycklar som iofs bara kostade 10 kronor att fixa nya

Ett antar gratiskort som är meckiga att återfå

Precis efter denna hemska incident på väg hem i taxi frågade chauffören den dumma frågan om det skulle hjälpa sig att dricka full. Han gav ett mkt pedagogiskt och långt svar som kunde sammanfattas med det skjuter bara på problemen. Han var ju bra mkt äldre en mig så jag tog hans råd och lördag blivit en riktigt fixardag. Åkte och slog upp låset så jag har fått tillbaka min cykel, spärrade kontokort och allt sånt där trista men nödvändiga.

En tråkig och märklig konskevens är att jag kan ha tappat vissa kontakter för gott. Hade bara telefonnummer till en del vänner så om de inte hör av sig kommer vi helt enkelt aldrig mer ses. Hårda bud.

Ja tack tyck synd om mig tack....

Moder Victor

2008-10-23T23:17:00.000-07:00

För första gången i mitt liv har jag ufört volontärarbete. Min kinesiska kompis kompis arbetar med aidsupplyssning och frågade mig om jag kunde ställa upp och dela ut flygblad. Förstod först när vi väl delade ut varför de ville ha en utlänning, jag var nämligen tre gången så effektiv som mina kinesiska kollegor. Anledningen är att utlänningar här ses som mer spännande och glassiga, tragiskt att kineserna i vissa avseenden ser sig själva som underlägsna i sitt eget land. Det viktigaste var ju hursomhelst att de 600 flygbladen med sin info nådde ut. "Det spelar ingen roll om katten e svart eller vit, bara den fångar möss" hoho. På flygbladen fanns massa hemska fakta om aids samt en inbjudan till en salong några dagar senare. Jag var även med på salongen i rollen som glassig internationell gästa. Var inte helt bekväm i den med det var ändå okej.....

...ända tills den här kära gästen började freestyla i tiotals minuter om hur man använde en kondom. Pinsamt var ordet!

Många lockades att ta emot flygbladet i tron på att de skulle få någon kommersiell presentprodukt. Istället fick de hemska men nyttiga fakta om aids.

Den här jäveln dök inte upp på salongen

Internationell aidsexpert/Lekledare/moder Victor underhåller aidssalongens gäster med ett quiz.

交通大学路－ Min gata

2008-10-19T23:53:00.000-07:00

Har fått upp fotointresset sen jag köpt ett nytt objektiv. Ska försöka lägga upp foton här. För fotonas skull har jag också, som ni kanske märker, bytt bloggmall till den något crediggare Minima Dark. Följande foton är från den gata jag bor på hösten 2008.....

Taxichaffis som tar sig en paus.

Troligen syskon

Den här mannen försökte sälja flöjtar men blev gång på gång bortmotad av polisen. När jag sa att jag var från Sverige sa han: "Så här skulle väl aldrig polisen göra i Sverige?" Men det skulle de nog va? Det är nog inte så poppis att gå runt och pipa gällt i en flöjt utan tillstånd någonstans.

Kvinna säljer billiga grillspett. Kan dock var lite si och så med hygienen.

Försäljare

Rödluvan!?

Det finns massvis av småbutiker och restauranger på min gata och den känns alltid full av liv

2008-10-18T19:44:00.000-07:00

Den här lilla parveln kravlade runt i min lägenhet under några dagar. Han var mycket intresserad av mitt rum och mig överhuvudtaget. Hans mormor(grinande till vänster i bilden) sa att jag var typ "Onkel Utlänning“（老外叔叔. Inte så kul namn och den där mormorn var efterbliven på det hela taget. De här dagarna var det ett jäkla liv i lägenheten med mormorn, lillen plus 3-4 till lirare. Av denna anledning höll jag mig ute så mkt som möjligt och kom tidigast hem vid 10-11 tiden. Då frågade den efterblivna mormorn alltid: ”Slut på dagens lektioner?" På morgonen sa hon dessutom till lillen att han skulle låta mig vara ifred eftersom:"Onkel Utlanning ska till jobbet nu". Hur fan har hon fått ihop det? Hon tror att jag jobbar på dagarna och går ngt slags kvällsuniversitet? Jag har inte berättad ett dugg om mitt liv för henne. Folk kan få för sig saker. Nu är hon iaf borta, förhoppningsvis för gott, och det är bara jag plus 2 pers i lägenheten. Låt det förbli så tack....

2008-10-16T05:42:00.000-07:00

Min gata. Barnbärare(vad heter det?) i flätad korg, hyfsat alternativt. Gissar att den skulle ha svårt att passera tester i Sverige. Jag kom nämligen att tänka på den där skandalen när selar gick sönder och stackars barn ramlade i backen, vad hette selen? Typ bumbybjörn, nalleman, teddynalle, nalleteddy, gossebjörn, nallex, björnman, jag gissnarna blir bara värre, hjälp mig! Vad hette den där jävla selen?!

2008-10-16T05:31:00.000-07:00

Detta är en mycket vanlig syn i Kina. Det är en avkopplande ställning för de flesta kineser. En av anledningarna är skolning med hjälp av de berömda "håligolvettoaletterna".

Idioter

2008-10-13T07:35:00.000-07:00

Ett universitet ska väl vara något i stil med ett centrum för kunskap? De som arbetar där förväntas väl vara tänkande människor? Min institution liknar tyvärr mest soptipp och lärarna är som en fåraskock. Usch, idag var jag så nära att bara slänga boken i marken och störta ut ur klassrummet. Det irriterar mig med lärare på universitsnivå som lägger tonvikten på hur man ska lära sig, hur dålig man är, att man inte ska ha dåligt självförtroende, att man ska ha ordentligt kläder på sig, ja helt enkelt allt som inte har med ämnet att göra. Dessa lärare har också oftast noll känsla för hur vad studenterna behöver lära sig och bara maler på sitt eget tugg.

En metod som har varit hyfsad framgångsrik vad gäller mina studier i Kinesiska är att kunna lyssna på materialet i en MP3spelare i efterhand. Lärarna har inte en aning om det finns eller inte utan man får leta halva stan själv. Är inte deras jobb att lära utlänningar kinesiska? Idioter. Föråldrade böcker också! Eftersom lärarna är gamla och det är ju skönt sig att slippa förändra sig. Jag måste tyvärr säga att jag hittills i stort sett avskyr Jiaotong University!

Jag tröstade mig med att köpa dessa grymma Vans!

Kollektiv bestraffning

2008-10-12T06:55:00.000-07:00

Jag har lyckats göra något som gör mig mycket nöjd. När jag igår skulle betala för filmen "Shortcuts" ville inte försäljarjäveln ta emot min tjuga, han hävdade att den var falskt. Och visst när jag tog en närmare titt själv så var den ganska monopolaktig. Att bli lurad är en av de saker som gör mig mest rasande. Försökte tänka tillbaka var jag måste ha blivit lurad men har fortfarande inte kommit på vem boven är. Den alternativa lösningen blev att ge någon annan kines tjugan. Kollektiv bestraffning är ju kanske inte helt okej men vi ska komma ihåg att i detta får utlänningar garanterat betala extra om de saknas prislapp som referens. De ska inte tro att jag e så lättlurad. Var i en bokaffär och tyckte de var ganska otrevliga så de fick tjugan som belöning för sin otrevlighet.

2008-10-12T05:22:00.000-07:00

När jag kom hem i fredags var ytterdörren olåst och mitt i hallen står en tjej som direkt säger "kan jag få kopiera dina nycklar?". Känner att jag vill sakta lite i backarna och försöker få klart för mig vad det handlar om. Efter ett tag känner jag igen henne, det var den där jäveln som drog med de andras pengar dan efter att jag flyttat in. Hmm. Och hennes man är också tillbaka. Festen är över. De är inte lika sköna som den andra tjejen som nu är försvunnen. Grejen är ju att jag vet ju inte hur mycket av det som hon sa om paret var sant. Idag stog dessutom en leende gumma i badrummet och tvättade kläder. Hon var inte ett dugg förvånad över att se mig, jag var desto mer förvånad över att se henne. Ja, jag kan bara forsätta undra hur detta ska sluta? Det är ett lite av ett äventyr i alla fall. Jag hade ju bestämt mig för att bo med kineser för att få uppleva hur de lever och de är ju just var jag får. Bara de inte börjar sno mina saker är jag nemas problemas...